Hypermobilitet är ett tillstånd som kännetecknas av onormalt stort rörelseomfång i lederna. Det drabbar oftast barn och unga vuxna, och minskar i svårighetsgrad med åldern. Hos många personer orsakar hypermobilitet inga medicinskt betydande besvär. I andra fall kan tillståndet dock leda till smärta samt en ovanligt hög frekvens av vrickningar och ledluxationer. Lindring av dessa symtom kombinerar fysioterapi med medicinering och anpassningar av dagliga aktiviteter.
Ledsmärta tillsammans med hypermobilitet kallas benign hypermobilitetssyndrom. Enligt Cleveland Clinic uppstår denna typ av smärta oftast sent på dagen, efter fysisk aktivitet eller på natten. Om du misstänker att ditt barn har hypermobilitetsrelaterad smärta kan läkaren utföra en serie tester för att undersöka detta. Testerna – så kallade Beighton-poäng – mäter vissa ovanliga rörelseomfång, exempelvis förmågan att röra tummen mot underarmen, att böja lillfingret bakåt 90 grader eller mer, samt att översträcka armbåge eller knä mer än 10 grader. Om barnets Beighton-poäng är fyra eller högre (på en nio graders skala) och smärta förekommer i fyra eller fler leder under tre månader eller längre, diagnostiseras vanligtvis benign hypermobilitet.
Barnets läkare rekommenderar sannolikt en träningssatsning inom fysioterapin för att stärka lederna och minska både hypermobiliteten och smärtan. Utöver specifika styrkeövningar kan konditionsträning omfatta aktiviteter som promenader, simning eller skridskoåkning. Om smärta uppstår under någon av dessa aktiviteter kan läkaren rekommendera tejping av de drabbade lederna, samt användning av skenor eller stöd. Balansövningar (även kallade proprioceptiva övningar) kan också direkt minska barnets smärtnivå.
Hypermobilitetsrelaterad smärta kan också lindras tillfälligt med hjälp av lämpliga läkemedel. Vanliga alternativ inkluderar aspirin och andra receptfria icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Denna behandlingsform är särskilt hjälpsam vid svullnad eller inflammation efter fysisk aktivitet. Observera dock att dessa läkemedel inte behandlar orsaken till smärtan och inte räcker som ensam behandling.
Vissa vanor och beteenden är kända för att förvärra hypermobilitetsrelaterad smärta och bör undvikas. Det gäller exempelvis att knäcka leder medvetet, att sitta på korslagda ben med böjda knän samt att visa upp sin överrörlighet för att underhålla andra. Om ditt barn ägnar sig åt någon av dessa aktiviteter, uppmuntra hen att sluta.
Barnet kan också behöva anpassa eller undvika vissa fritidsaktiviteter under tiden smärtan behandlas. Det handlar typiskt om sporter som basket, gymnastik, långdistanslöpning, amerikansk fotboll och fotboll. Cheerleading kan dessutom förvärra ledsmärtan. I stället för att införa ett generellt förbud kommer barnets läkare sannolikt att bedöma respektive aktivitet och avgöra dess lämplighet utifrån barnets specifika tillstånd. I vissa fall räcker det att korta ned tiden som läggs på en aktivitet för att uppnå ett gott resultat. Samarbeta med barnets läkare för att ta fram en lämplig aktivitetsplan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online