Rabdomyolys är ett tillstånd där skelettmuskulatur bryts ner och i värsta fall dör (nekros). Tillståndet uppkommer oftast till följd av en skada, särskilt krosskador, och personer som missbrukar alkohol eller använder narkotika löper ökad risk. Symtomen är ospecifika, vilket gör att kliniska tester är det bästa sättet att ställa diagnosen. Rabdomyolys är ett akut tillstånd med snabb debut och kort förlopp, men det kan leda till allvarliga och till och med livshotande komplikationer – därför är tidig diagnos avgörande för en lyckad behandling.
Kreatinfosfokinas (CPK), även känt som kreatinkinas (CK), är ett enzym som finns i skelettmuskelvävnad. När musklerna bryts ner frisätts enzymet, vilket gör att CPK-nivåerna i blodet stiger inom 12 timmar efter att rabdomyolysen debuterat. Nivåerna förblir höga och når sin topp efter cirka tre dygn, för att därefter börja sjunka mellan tredje och femte dagen. Patienter med rabdomyolys har vanligtvis en toppnivå som ligger omkring fem gånger över normalvärdet, vilket gör ett blodprov specifikt för CPK till en god indikator på tillståndet.
Myoglobin är ett protein som finns i både skelettmuskulatur och i hjärtat. När musklerna skadas, som vid rabdomyolys, läcker myoglobin ut i blodet. Ett blodprov specifikt för myoglobin visar därför positivt utslag hos personer med rabdomyolys.
En av komplikationerna vid rabdomyolys är hyperkalemi, det vill säga förhöjda kaliumvärden i blodet. Det beror på att cellmembranen blir läckage när muskelvävnaden sönderfaller, vilket släpper in för mycket natrium i cellerna samtidigt som för mycket kalium läcker ut. Ett blodprov som mäter kaliumnivån är därför ett användbart diagnostiskt verktyg – värdena brukar ligga betydligt över det normala.
Kalium är viktigt för muskelaktiviteten, inte minst hjärtats. En förhöjd kaliumnivå kan orsaka hjärtrytmrubbningar (arytmier) eller till och med hjärtstillestånd, vilket gör att snabb upptäckt av värdet är helt avgörande.
Ett av de första kliniska tecknen på rabdomyolys är te-färgad urin. Orsaken är att myoglobinet som frisatts från de skadade musklerna till blodet filtreras bort av njurarna och utsöndras via urinen. Myoglobinet kan ansamlas och orsaka blockeringar i njurkanalerna, vilket i sin tur kan leda till en livshotande komplikation: njursvikt. Ett enkelt diagnostiskt test som kan bekräfta diagnosen rabdomyolys är att undersöka urinen med hjälp av en urinsticka (testremsa) för att påvisa myoglobin. Ett positivt resultat, tillsammans med resultaten från de övriga testen, kan bidra till en säker och slutgiltig diagnos.
En mikroskopisk urinanalys, där ett urinprov granskas genom ett mikroskop, är ytterligare ett diagnostiskt test som kan hjälpa till att upptäcka rabdomyolys. Analysen kan påvisa så kallade cylindrar – rörformade partiklar som bildas i njurkanalerna. Cylindrarna kan bestå av olika ämnen, exempelvis fettpartiklar, röda blodkroppar, vita blodkroppar och njurceller. Hos patienter med rabdomyolys syns typiskt bruna cylindrar samt uriksyrekristaller i den mikroskopiska analysen.
Inget enskilt test räcker alltid för att fastställa rabdomyolys. Diagnosen ställs istället genom en kombination av blodprov (CPK, myoglobin och kalium), urinsticka samt mikroskopisk urinanalys, tillsammans med patientens symtom och sjukdomshistoria. Ju tidigare tillståndet identifieras, desto bättre är möjligheterna att förebygga allvarliga komplikationer som arytmier och njursvikt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online