Både triggerpunktsinjektioner och SI-injektioner (sakroiliaka injektioner) används för att behandla ryggvärk samt muskulär eller ledrelaterad smärta. Trots detta används de i olika situationer, ger olika typer av resultat och medför även olika risker. Här går vi igenom skillnaderna mellan de två behandlingsmetoderna.
SI-injektioner fungerar främst som ett diagnostiskt verktyg. Om patienten får smärtlindring av injektionen tyder det på att problemet sitter i SI-leden, snarare än att ryggsmärtan har någon annan orsak. Triggerpunktsinjektioner kan också hjälpa till att bekräfta en diagnos, men används framför allt för att ge smärtlindring som en del av en behandlingsplan som kombinerar andra terapier och träning.
Vid en SI-injektion krävs intravenös nål (IV) och användning av fluoroskopi, en röntgenapparat som visar bilden i realtid under ingreppet. Bedövningsmedel och kortison injiceras, varefter patienten förs till en återhämtningsavdelning för övervakning. Vid triggerpunktsinjektioner är proceduren betydligt enklare. Antiseptiska försiktighetsåtgärder vidtas, men varken IV eller återhämtningsrum behövs. Dessutom administreras aldrig fler än tre injektioner per triggerpunkt.
De potentiella fördelarna med SI-injektioner är att man kan få en diagnos på problem med SI-leden – leden i nedre delen av ryggen där korsbenet och höftbenet (iliac bone) möts, synliga som de små groparna i ländryggen strax under midjelinjen. När kortison används kan dessutom smärtlindring uppnås i upp till flera veckor. Fördelarna med triggerpunktsinjektioner är att en diagnos kan bekräftas samt att smärtlindringen underlättar starten av träning och terapi för det drabbade området.
Riskerna med SI-injektioner inkluderar allergiska reaktioner mot de injicerade läkemedlen, infektion på injektionsstället samt tillfälligt ökad smärta. Vid triggerpunktsinjektioner finns risk för muskelskador och ärrbildning efter upprepade injektioner, liksom infektioner och nervskador.
Uppföljningen efter en SI-injektion är vanligtvis enkel. Det finns inga begränsningar gällande kost eller aktivitet, och fysioterapi kan återupptas direkt. Efter triggerpunktsinjektioner består uppföljningen främst av att fortsätta med träning och rehabiliteringsterapi för att bibehålla resultatet.
Medan båda injektionstyperna kan spela en viktig roll i utredningen och behandlingen av rygg- och muskelvärk, skiljer de sig åt i syfte, utförande och riskprofil. SI-injektionen är i första hand ett diagnostiskt verktyg med eventuell långvarig smärtlindring, medan triggerpunktsinjektionen främst används terapeutiskt för att möjliggöra träning och rehabilitering. Rådfråga alltid din läkare för att avgöra vilken behandling som passar bäst för just dina besvär.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online