Degenerativ ledsjukdom, allmänt känd som artros (osteoartrit), är en icke-inflammatorisk form av ledsjukdom som ofta beror på överdrivet slitage i en led. Slitaget kan ibland spåras tillbaka till idrott eller yrkesrelaterad belastning. Framför allt är de viktbärande lederna – som knän, höfter och ryggrad – drabbade.
Tillståndet utlöses vanligtvis av skador och erosion i broscket till följd av överdriven mekanisk belastning över tid. Broscket fungerar som ett stötdämpande skyddslager mellan benändarna, och när det utsätts för mer stress än det tål börjar det gradvis försämras.
När broscket bryts ned blir dess yta ojämn och sliten, vilket stör den normala rörelsen i leden. Till skillnad från reumatoid artrit förknippas artros inte med några systemiska effekter – sjukdomen är lokaliserad till de drabbade lederna.
Som en följd av vävnadsskadan reagerar immunförsvaret genom att frisätta enzymer som påskyndar nedbrytningen av broscket. Med tiden kan underliggande ben exponeras och skadas, vilket kan leda till bildning av cystor samt osteofyter (bensporrar) längs benets kanter.
I takt med att tillståndet fortskrider kan bitar av brosk lossna och hamna i ledhålan, vilket orsakar ytterligare irritation. Ledspalten blir successivt smalare, och en sekundär inflammation kan uppstå i omgivande vävnader som svar på den ökade stressen som vilar på leden.
Vanliga symtom är begränsad rörlighet och förstoring av leden. Om knäleden är drabbad kan gående bli svårt och muskelatrofi (muskelsvinn) kan uppstå. Vid drabbad käkled blir det besvärande att tugga, prata och gäspa, ofta åtföljt av kraftig smärta.
Ålder är den största riskfaktorn för artros, men även övervikt, tidigare ledskador, upprepade belastningar i arbete eller idrott samt ärftliga faktorer ökar risken för att utveckla sjukdomen. Tidig diagnos och anpassad träning kan hjälpa till att bromsa progressionen och lindra besvären.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online