Curare är ett kraftfullt muskelavslappnande medel – men också ett ytterst effektivt och potentiellt dödligt gift, både för människor och djur. Ämnet har traditionellt använts för att döda, men idag används modifierade former av curare inom flera medicinska och kirurgiska tillämpningar.
I hundratals år extraherade sydamerikanska ursprungsfolk curare från vedartade lianer som växer högt upp i regnskogens tak. Giften användes till att smörja spetsarna på jakt- och krigspilar, vilket gjorde att jägarna kunda fälla byten snabbt och effektivt. När européerna anlände till den sydamerikanska kontinenten på 1500-talet upptäckte de substansens förödande egenskaper och tog prover med sig hem till Europa för vidare studier.
Curare framställs ur växter som Chondrodendron tomentosum och vissa arter av släktet Strychnos. En intressant detalj är att giften är verkningslöst om det sväljs – det måste komma in i blodet, exempelvis via ett sår, för att få effekt.
Tidiga experiment med curare misslyckades, eftersom även små och okontrollerade doser visade sig vara dödliga. Potentialen som läkemedel var dock tydlig, och 1942 lyckades Thomas Cullen utveckla en renad alkaloid som kunde användas säkert vid kirurgiska ingrepp. År 1947 presenterade Daniel Bovet en syntetisk variant av curare som var betydligt lättare att dosera och reglera – ett genombrott som senare bidrog till att han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin.
Curare verkar genom att blockera signalöverföringen mellan nerver och muskler. Mer precist binder ämnet till acetylkolinreceptorer i den neuromuskulära övergången, vilket hindrar nervimpulser från att aktivera musklerna. Resultatet är en djup muskelslapphet.
När curare tas upp i kroppen fungerar det alltså som ett muskelavslappnande medel. När ämnet når de muskler som styr andningen blir situationen livshotande: utan kontroll drabbas patienten av andningsförlamning, kroppen berövas syre och döden kan inträffa om inte andningen konstgjort upprätthålls.
Moderna varianter av curare används rutinmässigt inom anestesi och kirurgi. Substansens muskelavslappnande egenskaper hjälper till att stabilisera patienten under operation, bland annat vid intubering, samtidigt som lägre doser av narkosmedel kan användas. Detta minskar riskerna i samband med djup narkos.
Curareliknande preparat används även för att behandla muskelkramper och krampanfall vid tillstånd som epilepsi och stelkramp, samt inom intensivvården för patienter som behöver ventilatorstöd.
Kanske det mest skrämmande med curare är att ämnet förlamar musklerna utan att påverka medvetandet. Ett offer vet exakt vad som händer och kan känna all smärta, men kan varken tala, gestikulera eller röra sig förrän ämnet verkat av eller medvetlösheten inträtt. Orsaken är att curare inte passerar blod-hjärnbarriären – hjärnan förblir således fullt funktionell medan kroppen är helt förlamad.
Denna egenskap gör att curare alltid måste administreras under noggrann övervakning, med fullständig anestesi och respirator till hands, för att patienten inte ska uppleva något av ingreppet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online