Benmärgen är den svampaktiga fettvävnaden som finns inuti benen. Vid en benmärgstransplantation överförs friska stamceller från benmärg för att ersätta benmärgsstamceller som inte fungerar som de ska eller som har förstörts av kemoterapi eller strålbehandling.
National Library of Medicine bekräftar att alla benmärgstransplantationer medför risker och möjliga komplikationer. De vanligaste riskerna och komplikationerna inkluderar infektioner, veno-ocklusiv sjukdom, utebliven inväxt samt graft-versus-host-sjukdom (transplantat-mot-värd-sjukdom).
Under de första tre månaderna efter en transplantation finns det en ökad risk för att utveckla svamp-, virus- eller bakterieinfektioner. En vanlig virusinfektion som kallas cytomegalovirus (CMV) kan orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen och levern. CMV är svår att behandla och kan även leda till dödlig lunginflammation.
I ungefär ett år efter transplantationen kan immunförsvaret förbli försvagat. Det är också vanligt att vissa virus återaktiveras under denna period, till exempel vattkoppsvirus och herpes simplex.
De höga doser kemoterapi som används i samband med transplantationen kan orsaka veno-ocklusiv sjukdom. Detta är en komplikation som påverkar njurarna och levern och gör det svårt för organen att fungera normalt.
Behandlingen av veno-ocklusiv sjukdom kan omfatta blodtransfusioner, läkemedel, regelbundna blodprover, noggrann övervakning av njur- och leverfunktion samt i vissa fall dialys.
Efter en benmärgstransplantation blir blodvärdena låga, med färre vita blodkroppar, röda blodkroppar och blodplättar än normalt. De donerade cellerna som överförs ska börja växa och producera nya blodkroppar.
Utebliven inväxt innebär att de nya stamcellerna misslyckas med att mogna eller utvecklas efter transplantationen, vilket kan få allvarliga konsekvenser för patientens återhämtning.
Graft-versus-host-sjukdom uppstår efter en benmärgstransplantation när de nya stamcellerna (transplantatet) börjar stöta bort mottagarens kropp (värden). Tillståndet kallas också ofta transplantationsavstötning.
Endast enäggstvillingar har identiska benmärgstyper, vilket innebär att en givares benmärg sällan matchar mottagarens vävnader perfekt. Givarens benmärg gör ofta att T-celler – vita blodkroppar som ansvarar för immunförsvaret – känner igen mottagarens kroppsvävnader som främmande. Den nytransplanterade benmärgen angriper då mottagarens kropp.
En benmärgstransplantation kan ha tre möjliga resultat: fullständig bot av den sjukdom som behandlas, partiell förbättring, eller död. Dödsfall kan inträffa om transplantationen inte lyckas behandla sjukdomen eller till följd av komplikationer från själva ingreppet.
Det övergripande resultatet beror på flera olika faktorer, bland annat patientens ålder, allmänna hälsa och typ av sjukdom. Om transplantationen lyckas kan det dock ta upp till 12 månader innan patienten helt har återhämtat sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online