
Enligt Mayo Clinic kännetecknas plantar fasciit av smärta och inflammation i fascia plantaris – en tjock vävnadssena som löper längs fotens undersida och förbinder hälbenet med tårna. Tillståndet uppstår när denna vävnad överbelastas eller utsätts för upprepade små skador, vilket leder till irritation och smärta.
Plantar fasciit är den absolut vanligaste orsaken till hälsmärta. Smärtan beskrivs ofta som stickande, brännande eller molande och sitter typiskt i hälen. Den är som värst de första stegen på morgonen eller efter långvarig vila, och kan lindras något när foten har rört sig ett tag.
Flera faktorer kan bidra till att utveckla plantar fasciit:
Diagnosen ställs oftast genom en klinisk undersökning hos vårdgivaren. Vid plantar fasciit ses typiskt lindrig svullnad, rodnad och ömhet på undersidan av hälen, särskilt nära hälfästet. Vårdpersonalen trycker försiktigt på området och bedömer var smärtan sitter samt hur den påverkas av rörelse.
I vissa fall beställs bilddiagnostik, som röntgen eller magnetresonanstomografi (MR), för att utesluta andra orsaker till smärtan – exempelvis en klämd nerv, stressfraktur eller annan skada. Detta är särskilt relevant om smärtan inte svarar som förväntat på behandling eller om symtomen är otypiska.
På röntgenbild kan ibland en benutväxt, så kallad hälsporre, synas framträdande från hälbenet. Detta är dock sällan av betydelse: många personer med hälsporr har helt symtomfria fötter, och sporen betraktas därför vanligtvis inte som den direkta orsaken till smärtan. Behandlingen fokuserar istället på att avlasta och läka den inflammerade fascian.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online