Osteomyelit, eller benmärgsinflammation, är en infektion i skelettet som för inte särskilt länge sedan var ett i princip obotligt tillstånd. Idag betraktas osteomyelit fortfarande som en allvarlig sjukdom, men den kan i de flesta fall behandlas framgångsrikt. Hur behandlingen ser ut beror bland annat på vilket ben som drabbats och om infektionen är av akut eller kronisk natur.
Kronisk osteomyelit behandlas med kirurgi i kombination med antibiotika. Antibiotika ensamt kan dock vara tillräckligt för att bota akut osteomyelit hos barn samt osteomyelit som sitter i ryggkotorna.
Antibiotika utgör det viktigaste försvaret mot de smittämnen – oftast bakterier – som orsakar infektionen. Läkemedlen kan ges antingen intravenöst (rakt in i blodet) eller via munnen. Behandlingstiden varar ofta i fyra till sex veckor, eller längre. I vissa fall av kronisk osteomyelit kan livslång antibiotikabehandling bli nödvändig.
När läkaren misstänker kronisk osteomyelit görs vanligen en benbiopsi, eller så tas ett stycke ben bort under operationen, för att man ska kunna identifiera exakt vilket smittämne som ligger bakom infektionen. På så sätt kan den mest effektiva antibiotikakombinationen väljas ut.
Vilken typ av operation som utförs beror på var i skelettet infektionen sitter samt på andra faktorer. Ibland krävs flera olika ingrepp för att helt kunna avlägsna det skadade vävnadsmaterialet.
Dränage: Under ett dränage öppnas området runt det infekterade benet upp, så att var och andra vätskor som bildats till följd av infektionen kan tömmas ut.
Debridement: Här avlägsnas skadad benvävnad kirurgiskt. Ingripet görs ofta något in i den friska benvävnaden för att säkerställa att allt infekterat material verkligen tagits bort.
Transplantation: Det utrymme som uppstår efter debridementet kan fyllas med ett transplantat från en annan del av kroppen. Ibland används istället temporära fyllnadsmaterial, tills patienten är tillräckligt stark för att genomgå en transplantation vid ett senare tillfälle. Detta främjar läkningen av benvävnaden och återupprättar blodflödet i området.
Inte alla patienter som skulle kunna dra nytta av en kirurgisk behandling är friska nog att både genomgå operationen och den efterföljande återhämtningsperioden. I dessa situationer använder läkarna långvarig antibiotikabehandling – inte som ett botemedel, utan för att hålla infektionen under kontroll.
För de patienter som egentligen behöver operation men inte tål den finns en risk att hela eller delar av den drabbade kroppsdelen måste amputeras. Även personer med diabetes som insjuknar i osteomyelit löper ökad amputationsrisk, eftersom diabetes innebär nedsatt läkningsförmåga.
Enligt University of Maryland Medical Center är prognosen försiktig när det gäller osteomyelit som utvecklas runt en kirurgiskt inopererad protes.
Ju snabbare diagnosen osteomyelit kan ställas, desto större är chansen att behandlingen lyckas eliminera infektionen helt – och desto mindre är risken att en amputation av en kroppsdel blir nödvändig. Kontakta därför alltid vården tidigt om du misstänker en beninfektion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online