Cerebral pares (CP) är ett samlingsnamn för flera neurologiska tillstånd som visar sig tidigt i barndomen eller under spädbarnsåldern och som påverkar muskelkoordination, kroppsrörelser och hållning. Tillståndet är en av de vanligaste motoriska funktionsnedsättningarna hos barn. Enligt United Cerebral Palsy Research and Educational Foundation lever mellan 1,5 och 2 miljoner barn och vuxna med cerebral pares i USA. Symtomen varierar från lindriga till svåra, beroende på vilken form av tillståndet det rör sig om.
Om ditt barn har den spastiska formen av cerebral pares kan du lägga märke till att benen tenderar att korsas vid knäna i en sorts "saxliknande" rörelse. Denna form kallas spastisk diplegi och innebär att höft- och benmuskulaturen är stel – en kombination som gör gången betydligt svårare.
Vid spastisk hemiplegi påverkas endast en sida av kroppen av muskelstelheten. Lemmarna på den drabbade sidan kan utvecklas onormalt, och du kan se att de inte fungerar likvärdigt. Om benet är särskilt drabbat kan ett benortos (stödstrumpa/skena) behövas för att underlätta rörligheten.
Spastisk tetraplegi är den allvarligaste formen bland de spastiska typerna. Utöver muskelproblem kan barnet även uppvisa tecken på intellektuell funktionsnedsättning. Barnet kan drabbas av epileptiska anfall och har oftast svårt både att gå och att tala.
Vid ataktisk cerebral pares – den minst diagnosticerade formen av tillståndet – påverkas framför allt finmotoriken. Förutom svårigheter med uppgifter som att klippa med sax eller knyta skosnören kan barnet gå med bred fotställning och ha problem med koordination och balans.
Så kallade intentionstremor är vanliga. Det innebär att darrningar uppstår när barnet försöker utföra en viljerörelse, vilket kan få hela armen eller benet att skaka under rörelsens gång.
Atetoid dyskinetisk cerebral pares påverkar hela kroppen. Formen kännetecknas av variationer i muskeltonus, som växlar mellan att vara för spänd och för slapp. Okontrollerade, ofrivilliga rörelser kan också förekomma.
Det kan vara svårt att lära sig sitta och gå med denna form av cerebral pares, och barnet kan ha problem med att tala, svälja eller suga. Trots symtomens svårighetsgrad har de flesta personer med atetoid dyskinetisk cerebral pares normal begåvning, enligt March of Dimes.
Erbs pares, även kallad brakialplexuspares, orsakas av en skada i samband med förlossningen och drabbar nerverna i barnets axlar. Vid denna typ av skada sträcks eller slits nerverna, vilket gör att de inte kan fungera normalt. Barn med Erbs pares saknar muskelkontroll och känsel i en eller båda armarna.
Vissa personer har mer än en form av tillståndet. De kan då uppvisa flera olika symtom som härrör från en eller flera av typerna ovan, vilket kan göra bilden mer komplex och utredningen mer omfattande.
Föräldrar lägger ofta märke till de första tecknen på cerebral pares när barnet inte når de normala utvecklingsmilstolparna, exempelvis att rulla över eller att sitta utan stöd. Läkare utreder barn genom att ta en fullständig medicinsk anamnes, inklusive omständigheterna kring moderns graviditet och själva förlossningen.
Cerebral pares antas orsakas av en hjärnskada som uppstår under fosterstadiet, i samband med födseln eller kort därefter. Läkaren bedömer barnets muskeltonus och noterar om barnet föredrar ena handen framför den andra, eftersom ett tidigt handpreferens kan tyda på ett problem med muskulaturen.
För att upptäcka outvecklade eller skadade områden i hjärnan kan en datortomografi (DT) eller en magnetresonansundersökning (MR) behövas. Om barnet har haft anfall kan även ett elektroencefalogram (EEG) – ett test som registrerar hjärnans elektriska aktivitet – genomföras som del av utredningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online