Det främre korsbandet (ACL) är en stark bindvävsstruktur som hindrar knäet från att översträckas under fysisk aktivitet. Lachman-testet är ett tillförlitligt och känsligt kliniskt test som läkare använder för att diagnostisera skador på det främre korsbandet. Testet liknar det anteriora lådtestet (Anterior Drawer Test), men ger betydligt mer exakta resultat, särskilt vid akuta knäskador.
Be patienten lägga sig på rygg på undersökningsbordet så att musklerna i benet är avslappnade.
Sträck ut båda patientens ben helt och hållet.
Placera patientens skadade knä i cirka 20 graders böjning. Denna vinkel är avgörande eftersom korsbandet då ligger i ett läge där eventuell löshet bäst kan påvisas.
Greppa patientens lårben (femur) med ena handen. Din tumme ska vila på ovansidan av låret, strax ovanför knäskålen.
Greppa patientens skenben (tibia) med din andra hand. Se till att placera tummen på den beniga utbuktningen överst på skenbenet, som kallas tuberositas tibiae.
Växla mellan att dra patientens skenben försiktigt framåt och bakåt. Om det främre korsbandet är friskt kommer slutpunkten för den framåtriktade rörelsen att kännas fast och stabil. Är korsbandet däremot bruset eller skadat känns slutpunkten mjuk eller svampig, ofta utan tydligt motstånd.
Upprepa steg 2 till 5 på patientens andra, friska ben. Genom att jämföra resultaten från det skadade knäet med det friska knäet får du en säkrare grund för diagnos, eftersom normal ledlaxitet varierar mellan individer.
Se till att patienten är helt avslappnad under hela undersökningen – spända muskler kan maskera en instabilitet och ge falskt negativa resultat. Ett positivt Lachman-test, alltså ökad framåtförflyttning av skenbenet utan fast slutpunkt, tyder på skada eller ruptur av det främre korsbandet och bör följas upp med ytterligare bedömning, exempelvis magnetresonanstomografi (MR).
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online