Ledbrosk (hyalint brosk) är den specialiserade bindväv som täcker ändarna av ben vid synoviala leder.
Struktur
- Typ: Hyalint brosk (halvgenomskinlig, glasaktigt utseende)
- Sammansättning:
- Vatten: 65–80 % (ger elasticitet)
- Kollagen (Typ II): 10–20 % torr vikt — draghållfasthet
- Proteoglykaner (aggrecan): 5–10 % — tryckstyvhet genom vattenhållande förmåga
- Kondrocyter: <5 % — enda celltyp, upprätthåller matris
- Zoner (yta → djup): Tangentiell → Övergångs → Radiell → Kalcifierad (tidemark) → Subkondralt ben
- Avaskulär, aneural, alymfatisk: Näringsämnen diffunderar från synovial vätska (ytligt) och subkondralt ben (djup).
Funktioner
- Friktionsminskning: Friktionskoefficient ~0,001–0,01 (nästan friktionsfri) via vätskfilm och gränssmörjning (lubrikon, fosfolipider).
- Belastningsfördelning: Överför och fördelar tryckkrafter över subkondralt ben.
- Chockabsorption: Viskoelastisk deformation dissiperar energi vid påverkan.
- Smärtfri, låg slitage ledrörelse: Möjliggör smidig ledfunktion.
Klinisk betydelse
- Artros: Progressiv broskförlust → ben-mot-ben kontakt, smärta, stelhet, osteofyter.
- Kondrala/osteokondrala defekter: Trauma, osteokondritis dissecans.
- Begränsad läkningsförmåga: Ingen blodförsörjning, låg celldensitet, minimal mitotisk aktivitet → defekter läker med fibrokartilag (sämre biomekanik) eller inte alls.
- Behandlingar: Mikrofraktur, OATS, ACI/MACI, osteokondralt allotransplantat, ledprotes (endstadium).
Nyckelpoäng
Ledbrosk är en högspecialiserad, mekaniskt optimerad vävnad vars nedbrytning ligger till grund för den vanligaste ledsjukdomen i världen (artros). Bevarande genom viktkontroll, skadeprevention och tidig intervention är kritiskt.
