Leden i underarmen kallas radioulnarleden. Den bildas där underarmens två ben – strålbenet (radius) och armbågsbenet (ulna) – möts, och den gör det möjligt för underarmen att rotera runt sin egen axel.
Radioulnarleden är en synovialled, alltså en fritt rörlig led som är klädd med en tunn synovialhinna. Denna hinna producerar en smörjande vätska som minskar friktionen mellan benen och gör rörelserna mjuka och smidiga.
Tack vare denna uppbyggnad kan underarmen roteras lätt och utan smärta vid normal funktion.
Egentligen består systemet av två delar: en proximal radioulnarled uppe vid armbågen och en distal radioulnarled nere vid handleden. Tillsammans gör dessa två leder att strålbenet kan rulla och vridas runt armbågsbenet när du vrider på underarmen.
Radioulnarleden möjliggör underarmens rotationsrörelser, vilket är avgörande för många vardagliga aktiviteter som att nå efter saker, greppa föremål och skriva. Rörelsen används framför allt för att:
vrida handen med handflatan uppåt – så kallad supination,
samt vrida handen med handflatan nedåt – så kallad pronation.
När du till exempel vrider en skruvmejsel, öppnar en dörrhandtag eller vänder handen för att ta emot något använder du dig av precis dessa rörelser.
I den proximala delen vilar radiushuvudet mot en liten ledyta på armbågsbenet som kallas radialnotchen. Leden fungerar som en pivotled (svängled), där radiushuvudet roterar inom en ringformad struktur som hålls på plats av ett starkt ligament. Den distala radioulnarleden ligger längre ner, där armbågsbenets huvud möter motsvarande ledyta på strålbenet.
Den här konstruktionen ger både stabilitet och rörlighet – en kombination som gör handen till ett av kroppens mest flexibla redskap.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online