Muskler fäster vid skelettet med hjälp av senor – starka, sega vävnadsstrukturer som överför muskelns kraft till benen. För att en muskel ska kunna åstadkomma rörelse måste dess två ändar fästa vid olika ben. Detta är en grundläggande princip inom anatomin som gör att kroppens rörelser alls blir möjliga.
När en muskel kontraherar, det vill säga drar ihop sig, kortas den av. Då drar den det ena benet mot det andra runt en led. Denna rörelse skapar samtidigt spänning i muskeln, vilket ger kraft nog att flytta kroppsdelar eller bära laster. Ta exempel på armbågens biceps: ena ändan sitter fast vid skulderbladet och den andra vid underarmens ben. När biceps drar ihop sig böjs armbågen eftersom underarmen dras upp mot överarmen.
Om båda ändarna av en muskel hade fäst vid samma ben skulle muskeln inte kunna generera någon rörelse alls. Utan två separata fästpunkter på olika ben finns det inget att dra emot, och därmed ingen spänning som byggs upp när muskeln kontraherar. Muskelkraften skulle helt enkelt ha ingen effekt på skelettet.
Inom anatomin talar man ofta om en muskels ursprung (den relativt stillastående fästpunkten) och infästning (den punkt som rör sig mest). Att dessa ligger på olika ben är just vad som gör att muskelsammandragningar kan styra ledrörelser med precision – från ett enkelt grepp med handen till kraftfulla steg när vi går eller springer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online