Vilka är de allmänna egenskaperna hos kotorna? En anatomisk översikt

Kotornas allmänna egenskaper

Kotorna, som tillsammans bildar ryggraden (columna vertebralis), är de grundläggande, återkommande byggstenarna i det axiella skelettet. Detta skelett sträcker sig från skallbasen hela vägen ner till svansroten. Varje kota består av en central del, kotkroppen, samt en utskjutande benbåge, neuralbågen. Neuralbågen omsluter helt ryggmärgen, som löper genom den kanal som bildas när kotkropparna ligger staplade ovanpå varandra. Utöver detta kan kotorna ha ytterligare benutskott, exempelvis för muskelfäste. Vissa av dessa utskott ledas mot revbenen, vilka i sin tur ledas mot bröstbenet och på så sätt bildar bröstkorgen.

Nedan beskrivs de viktigaste allmänna egenskaperna hos kotorna:

1. Kotkroppen

Kotkroppen är kotens huvudsakliga viktbärande struktur och vanligtvis dess största del. Den ledas mot kotkropparna hos intilliggande kotor både ovanför och nedanför. Kotkroppen består av spongiöst ben (trabekulärt ben) med ett tunt lager kompakt ben på ytan. Det spongiösa benet är fyllt med röd benmärg, vars uppgift är att bilda blodceller.

2. Neuralbågen

Neuralbågen är en benring som skjuter ut bakåt från kotkroppen. Den omger och skyddar ryggmärgen. Neuralbågen byggs upp av två pediklar och två lameller. Pediklarna är två tjocka, beniga pelare som förbinder kotkroppen med neuralbågen, medan lamellerna är två breda, platta benplattor som tillsammans bildar neuralbågens tak.

3. Ryggmärgen

Ryggmärgen är en lång, cylindrisk ansamling av nervvävnad som löper genom ryggmärgskanalen. Dess främsta uppgift är att överföra signaler mellan hjärnan och resten av kroppen.

4. Mellankotskivorna

Mellankotskivorna (discus intervertebralis) är broskskivor av fibrokartilage som skiljer kotkropparna åt. De fungerar som stötdämpare och hjälper till att fördela kroppens vikt jämnt längs hela ryggraden.

5. Facetlederna

Facetlederna är synoviala leder som förbinder ledutskotten hos intilliggande kotor. De möjliggör en begränsad men kontrollerad rörlighet mellan kotorna.

6. Ligamenten

Ligamenten är starka band av bindväv som förbinder kotorna med varandra och bidrar till att stabilisera ryggraden och begränsa onödiga rörelser.

7. Vertebrale foramina

Vertebralforamina är de öppningar i kotorna genom vilka ryggmärgen passerar. När kotorna ligger staplade efter varandra bildar dessa öppningar tillsammans den sammanhängande ryggmärgskanalen som skyddar nervsystemets viktiga signalvägar.