Benskada vid överdriven böjning: Frakturer, luxationer och mjukvänvadsskador

Överdriven böjningskraft på ben producerar ett spektrum av skador, från frakturer till neurovaskulär kompromiss.

1. Frakturer

• Kompletta: Kortikal diskontinuitet – transvers, obliq, spiral, komminuerad, segmental.
• Inkompletta: Greenstick (pediatrisk), torus/buckle, hårstrå, stressfrakturer.
• Mekanism: Böjning → dragsidan misslyckas först (transvers fraktur), sedan trycksidan.

2. Luxationer

• Ledytans förskjutning (axel, albåge, höft, finger, knäskål).
• Böjningsmoment + axillast → kapsel/ligamentruptur.
• Neurovaskulär skada vanligt (axillär nerv, brachial artär, popliteal artär).

3. Ligament och muskelskada

• Distorsioner (ligament): Grad I (sträckning), II (delvis riss), III (komplett ruptur).
• Sträckskador (muskel/sena): Grad I–III; vanliga i hamstrings, gastrocnemius, quadriceps, rotatorcuff.
• Avulsionsfrakturer (sena drar benfragment).

4. Nervskada

• Neurapraxi (konduktionsblock, reversibel).
• Axonotmesi (axonruptur, Wallerian degeneration, regenreras).
• Neurotmesi (komplett transektion, kräver kirurgisk reparation).
• Sträckskada från vinklig deformation.

5. Kärtelskada

• Intimaskada → dissektion, trombos, pseudoneurysm.
• Kompartmentsyndrom (svullnad i sluten fasciellt utrymme) → ischemisk nekros.

Kliniskt tillvägagångssätt

1. ATLS primär undersökning.
2. Neurovaskulär bedömning (pulser, kapillär återfyllnad, sensation, motorisk funktion).
3. Immobilisering, analgesi, bildgivning (röntgen, CT angiografi vid vaskulär oro).
4. Ortopedisk reposition/fixation; vaskulär reparation; fasciotomi vid kompartmentsyndrom.