Kroppens kontraktila vävnad består av muskelfibrer – specialiserade celler med den unika förmågan att dras samman och slappna av. Denna förmåga gör det möjligt för kroppen att röra sig, transportera blod och bearbeta näring.
Skelettmuskulaturen sitter fast vid skelettet via senor och styr våra viljestyrdar rörelser, exempelvis att gå, springa och prata. Muskelfibrerna är tvärstrimmiga, vilket innebär att de uppvisar ett bandat mönster i mikroskop. Denna typ av muskulatur arbetar snabbt men tröttnar även relativt fort.
Den glatta muskulaturen återfinns i kärlväggar, luftvägar och matsmältningsorganens väggar. Den styrs omedvetet av det autonoma nervsystemet och ansvarar för funktioner som sammandragning av blodkärl och transport av föda genom tarmarna. Fibrerna saknar tvärstrimmor och har en karakteristisk spolform.
Hjärtmuskeln bygger upp hjärtats väggar och driver den pumpverkan som cirkulerar blodet genom hela kroppen. Dess fibrer är tvärstrimmiga och förgrenade, vilket ger hjärtat dess styrka och samordnade slag. Till skillnad från skelettmuskeln kan hjärtmuskeln arbeta kontinuerligt under hela livet utan att trötta ut.
När en nervcell skickar en elektrisk impuls till muskelfibern frisätts kalciumjoner från det så kallade sarkoplasmatiska retiklet – ett nätverk av membran inuti cellen. Kalciumjonerna binder till proteiner på aktin- och myosinfilamenten, de två huvudsakliga proteintrådarna i muskelfibern. Denna bindning gör att filamenten glider förbi varandra, vilket förkortar fibrernas längd och får muskeln att dra ihop sig.
När den elektriska signalen upphör pumpas kalciumjonerna tillbaka in i det sarkoplasmatiska retiklet, kontakten mellan filamenten upphör och muskelfibern slappnar av igen. Samma grundläggande mekanism ligger bakom både en liten fingerörelse och hjärtats kraftfulla slag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online