Skenbenet (tibia) är det största av de två benen i underbenet och bär huvuddelen av kroppsvikten vid stående och gång. En stressfraktur är en liten spricka i benet som oftast orsakas av upprepade belastningar, exempelvis vid löpning eller hopp. Frakturen kan också uppstå vid överbelastning, eller till och med vid normal användning av ett skelett som redan försvagats av en annan sjukdom, såsom artros eller osteoporos.
I början kan en stressfraktur i skenbenet kännas mer som ett återkommande besvär än som en tydlig, specifik smärta. Smärtan byggs ofta upp successivt under intensiv fysisk aktivitet, exempelvis löpning. Underbenet kan fortsätta att dunka även efter avslutad träning eller rörelse. Till skillnad från många andra benskador finns sällan någon svaghet eller domningar när benet är i vila.
Smärta kan börja uppstå vid aktiviteter som belastar skenbensregionen, exempelvis promenader, styrketräning med vikter eller enkel yoga. Smärtan ökar vanligtvis med aktiviteten och lindras så snart området får vila. Med tiden kan smärtan dock börja bestå även i vila, utan föregående fysisk ansträngning. Den kan bli så uttalad att även enkla vardagsrörelser blir svåra eller omöjliga att utföra.
En avgränsad punkt på skenbenet kan kännas öm, varm eller smärtsam vid beröring, vara rodnad eller ha någon annan missfärgning, eller vara svullen. Området kan även se ut som ett blåmärke. Ibland finns en tydligt lokaliserad ömhetspunkt på insidan av underbenet som är extra märkbar vid djupt tryck. Det kan göra ont i skenbenet, och en hård knöl kan kännas på benytan.
Skador på omgivande mjukdelar kan ge muskelsvaghet, värke, ömhet och värme som även kan stråla mot knäleden. Frakturer som involverar knäleden kan sprida sig mot skenbenet. Artrossymtom som instabilitet och nedsatt rörlighet kan ibland vara tecken på en stressfraktur i skenbenet och kan även bidra till att orsaka den.
En stressfraktur i skenbenet kan göra det omöjligt att utföra vissa rörelser, exempelvis att hoppa på ett ben, och smärta uppstår ofta i samband med aktiviteten. Rörligheten i skenbensregionen och i angränsande områden kan minska. Benställningen i underextremiteten, inklusive benlängd, fotens struktur och motorik, kan dessutom visa på obalanser i styrka.
Kontakta vården om smärtan i underbenet inte lägger sig inom några dagars vila, om den förvärras successivt eller om du har svullnad, rodnad och värme över en avgränsad punkt på skenbenet. En obehandlad stressfraktur kan förvärras och i värsta fall leda till ett komplett benbrott. En läkare kan ställa diagnos genom kroppsundersökning och bildtagning, exempelvis röntgen, magnetkameraundersökning (MR) eller bentescintigrafi. Behandlingen består oftast av avlastning och vila under flera veckor, ibland kompletterat med en gips eller ortopedisk stödskena.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online