Behandlingen av en kronisk fraktur i handleden beror på flera faktorer, bland annat frakturens placering och svårighetsgrad samt patientens allmänna hälsa och egna önskemål. Här går vi igenom de alternativ som en vårdgivare vanligtvis kan överväga.
Handleden kan placeras i gips eller skena för att stabiliseras, vilket gör att frakturen får läka naturligt. Under läkningsprocessen kan justeringar eller byten av gips eller skena bli nödvändiga för att säkerställa optimal läkning.
Fysioterapi rekommenderas ofta i ett senare skede av läkningsprocessen för att återfå handledens rörlighet, styrka och funktionalitet. När frakturen blivit tillräckligt stabil kan skonsamma övningar och rörelser gradvis introduceras under ledning av en sjukgymnast.
För att lindra smärta och inflammation kan läkemedel ordineras, exempelvis NSAID-preparat (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel) eller vid behov starkare smärtlindring.
I vissa fall, när frakturen fortfarande är rörlig eller inte har läkt ordentligt, kan en sluten reposition utföras. Då manipuleras benfragmenten tillbaka på sin ursprungliga position utan större operation, varefter de stabiliseras med stift som förs in genom huden.
Vid komplexa frakturer eller när benfragmenten förskjutits kraftigt kan öppen kirurgi vara nödvändig. Under en ORIF-operation får kirurgen direkt tillgång till frakturstället, rätar ut benfragmenten och fixerar dem med plattor, skruvar, spikar eller ståltrådar för att främja läkningen.
Val mellan konservativ behandling och kirurgi avgörs av frakturens specifika karaktär och bör alltid diskuteras noggrant med din vårdgivare. I de flesta fall prövas icke-kirurgiska behandlingsmetoder först – lyckas de främja läkningen kan en operation ofta undvikas helt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online