Hälbenet – på latin calcaneus – är fotens största ben och består av ett extremt tåligt yttre lager av benvävnad som omger ett svampigare, mjukare inre. Denna kombination gör att benet dels är svårt att bryta, dels svårt att få att läka ordentligt när det väl har gått sönder. För att lindra smärtan vid en hälbensfraktur krävs både akut vård som minskar svullnaden i samband med skadan och en genomtänkt behandlingsplan som förebygger varaktiga missbildningar och funktionsnedsättningar.
Enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons (AAOS) orsakas frakturer på hälbenet oftast av fall från betydande höjd eller av bilolyckor. Det innebär att risken är stor att du samtidigt drabbas av andra skador, och läkarna måste därför skilja den brutna hälen från andra möjliga smärtkällor.
Typiskt sett koncentreras smärtan antingen till utsidan av fotleden eller till hälkudden. Du kan också uppleva kraftig svullnad och stelhet. Det klassiska symptomet på en hälbensfraktur är att du inte längre klarar att belasta den skadade foten. Har du fått en hårfin spricka i stället för ett traumatiskt brott kan symtomen i stället utvecklas långsamt under flera dagar eller veckor.
Om skadan inte är allvarlig inleds behandlingen oftast med en väntan på att svullnaden i mjukdelarna ska minska. För att främja processen följer läkaren ofta en etablerad metod: vila, is, kompression och höjdläge – den så kallade RICE-metoden. I praktiken innebär det att du:
Din läkare kan dessutom immobilisera foten med en gipsskena eller ett gips för att underlätta den fortsatta läkningen.
Är benets inre relativt intakt räcker ofta RICE-behandling och immobilisering för att ge smärtlindring och en korrekt läkning. Men om benets insida är kraftigt deformerad, eller om leder i närheten av skadan också har skadats, kan du behöva ytterligare kirurgiska eller icke-kirurgiska åtgärder för att undvika kronisk smärta i framtiden.
Vid icke-kirurgisk behandling används en teknik som kallas sluten reposition. Vid ingreppet manipulerar ortopedkirurgen benets position utifrån, utan att öppna huden, medan du befinner dig i allmän narkosi.
Fungerar inte den metoden, eller är brottet mycket allvarligt, krävs en kirurgisk reparation. Operationen inleds vanligtvis med att eventuell död vävnad avlägsnas. Därefter placeras plattor och skruvar för att fixera de fragmenterade benbitarna på plats. Som alternativ kan kirurgen föra in stabiliserande pinnar eller skruvar direkt genom huden in i hälbenets inre.
Möjligheten till långsiktig smärtlindring beror på hur lyckad din behandling blir. Kirurgisk reparation är effektiv i 70–80 procent av relativt okomplicerade fall. Siffrorna sjunker dock markant när många bensplitter finns samtidigt. Diskutera därför alltid din specifika situation med din kirurg.
När den akuta fasen har passerat spelar rehabilitering och fysioterapi en viktig roll för att återfå rörlighet, styrka och normal gångfunktion. Följ din läkares och fysioterapeuts rekommendationer noggrant för bästa möjliga resultat, och sök omedelbar vård om du misstänker att du har brutit ditt hälben.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online