En longitudinell fraktur löper parallellt med en bens långa axel, delande den i längdled. Den drabbar typiskt långa ben (femur, tibia, humerus, fibula).
Skademekanism
- Direkt axial belastning: Fall på utsträckt extremitet (t.ex. fall från höjd på fötter), överför kraft längs benets mekaniska axel.
- Vridning / Torsionskraft: Rotationsstress som överstiger bens tortionshållfasthet (t.ex. skidskada, fotbollstackling).
- Böjningsmoment: Kombinerad kompression (konkav sida) och drag (konvex sida) längs corticalis.
Klassificering
- Förskjutning: Icke-förskjuten (hårspricka) vs. förskjuten (vinkling, translation, förkortning).
- Fragmentering: Enkel (två fragment) vs. komminuerat (≥3 fragment).
- Öppen vs. Stängd: Öppen (komplicerad) = ben kommunicerar med huden; högre infektionsrisk (Gustilo-Anderson-klassificering).
- Lokalisation: Diaphyseal, metafyseal, eller involverar epifys (infra-artikulär).
Behandling
- Icke-operativ: Långbengips / funktionell bandage för stabila, icke-förskjutna frakturer (särskilt tibia). Noga övervakning för förskjutning.
- Operativ (Flesta förskjutna/ostabila):
- Intramedullärt spikning (IM Spik): Guldstandard för femur- och tibiaskaftfrakturer. Lastdelande, biologisk bevaring, tidig belastning.
- Plattfixering (ORIF): För metafyseala, intraartikulära eller periprothetiska frakturer; möjliggör anatomiskt reposition.
- Extern fixering: Temporär (damage control ortopedi) eller definitiv för allvarliga öppna frakturer med mjukdelsskada.
Sårheling & Komplikationer
- Typisk förening: 3–6 månader (femur/tibia).
- Komplikationer: Malunion (vinkel/rotationsdeformitet), nonunion (atrofisk vs. hypertrofisk), infektion (särskilt öppna), kompartmentsyndrom (akut – nödfall), fettembolisyndrom, posttraumatisk artrit (om intraartikulär).
Tidig anatomisk reposition, stabil fixering och bevaring av mjukdelsbiologi optimerar utfall.
