Aortadissektion är en riss i aortans intima, som skapar ett falskt lumen. Det är en livshotande akut tillstånd som kräver omedelbar diagnostik och intervention.
Patofysiologi och klassificering
- Stanford Typ A: Inblandar ascendens aorta (proximalt till brachiocephalicus). Kirurgisk akut.
- Stanford Typ B: Distalt till vänstra subclavia. Ofta medicinsk hantering om inte komplicerad.
- DeBakey I, II, III motsvarar utsträckning.
Stora riskfaktorer
- Hypertoni (70–80 % av fall) – kronisk skjuvspänning försvagar media.
- Bindvävssjukdomar: Marfan, Loeys-Dietz, Ehlers-Danlos (vaskulär typ), Turners syndrom.
- Bikuspid aortaklaff (associerad aortopati).
- Ateroskleros (äldre, Typ B).
- Trauma: Retardationsskada (BILolycka, fall).
- Kokain/amfetamin användning (akut BT-svängning).
- Graviditet (3:e trimestern/efter förlossning – hormonella medieförändringar).
- Iatrogen: Hjärtkateterism, hjärtkirurgi.
Klassisk presentation
- Plötslig, svår, revande/rivande bröst/ryggsmärta (ofta migrerande).
- Pulsbrist, BT-skillnad >20 mmHg mellan armarna.
- Synkope, strokesymtom, mesenteriell ischemi, benischemi.
- Ny aortainsufficiensblåsning (Typ A).
Diagnostik och hantering
- CT-angiografi (guldstandard); TEE, MRI alternativ.
- Typ A: Akut kirurgisk reparation (kompositprotes ± klaff).
- Typ B: Intensiv BT-kontroll (IV beta-blokare + vasodilatator mål SYST 100–120). TEVAR vid komplikationer (malperfusion, ruptur, refraktär smärta).
Mortalitet: Typ A ~1–2 %/timme obehandlad; Typ B ~10 % inläggningsmortalitet med medicinsk hantering. Tidig upptäckt räddar liv.
