Den engelske läkaren William Harvey (1578–1657) var den som först beskrev blodcirkulationen på ett klart och vetenskapligt korrekt sätt. Hans banbrytande verk Exercitatio Anatomica de Motu Cordis et Sanguinis in Animalibus (”Anatomisk undersökning om hjärtats och blodets rörelse hos djur”) publicerades i Frankfurt am Main, Tyskland, år 1628.
Harveys arbete blev ett milstolpe inom fysiologin. Genom noggranna observationer, dissektioner och matematiska beräkningar visade han att hjärtat fungerar som en pump som driver blodet genom kroppen i en sluten kretslopp – ut från hjärtat via artärerna och tillbaka via venerna.
Innan Harvey rådde den antika föreställning, formulerad av den grekiske läkaren Galenos på 100-talet e.Kr., att blodet kontinuerligt producerades i levern och sedan konsumerades av kroppens vävnader. Denna syn hade varit förhärskande i nästan 1 400 år.
Vad som gjorde Harvey unik var hans experimentella ansats. Han beräknade exempelvis hur mycket blod hjärtat pumpar per timme och drog slutsatsen att mängden vida överstiger vad kroppen skulle kunna producera – därmed måste blodet återvinnas, det vill säga cirkulera.
Harveys upptäckt lade grunden för vår moderna förståelse av det kardiovaskulära systemet och betraktas idag som ett av de viktigaste bidragen i medicinhistorien. Hans metod – att kombinera observation med kvantitativa mätningar – kom också att inspirera hela den moderna naturvetenskapliga traditionen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online