En kvadraturflödesmätare, eller elektromagnetisk flödesmätare, bygger på fysikaliska lagar som beskriver vätskeflöde och möjligheten att mäta detta flöde med hjälp av ett magnetfält. Instrumentet ger ett linjärt medelvärde av flödeshastigheten hos en ledande vätska och används ofta inom industriella processer där noggranna flödesmätningar krävs.
Elektromagnetiska flödesmätare grundar sig på Faradays lag, som säger att en ström induceras när en ledare rör sig genom ett magnetfält. I praktiken innebär detta att energiförda spolar utanför röret samverkar med vätskan, som fungerar som ledare, för att bära den inducerade strömmen.
Kvadraturflödesmätare använder växelström (AC). Detta resulterar i en linjefrekvens som ändras cirka 50 till 60 gånger per sekund. En slinga av ledande tråd kan placeras i magnetfältet för att generera en spänning. Denna spänning hamnar 90 grader ur fas med det primära magnetfältet – ett fenomen som ofta kallas kvadratur.
För att minimera kvadraturfelet måste elektrodtrådarna placeras parallellt med flödeslinjerna. Den kontinuerliga växlingen av strömmen i ett AC-fält gör detta fel betydande. Situationen kräver därför faskänslig kretsteknik som avvisar kvadratursignalen. Problemet är att kretsarna då även riskerar att avvisa den verkliga spännings- och flödessignalen, vilket orsakar mätfel. Av denna anledning måste flödesmätarens signalledningar isoleras ordentligt för att bevara signalintegriteten och säkerställa tillförlitliga mätresultat.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online