Angiografi är en medicinsk undersökning som hjälper läkare att upptäcka avvikelser i blodkärlens väggar. Metoden används för att ta fram röntgenbilder av blodkärlen, vilket gör det möjligt att identifiera exakta problemområden. Angiografi fungerar dessutom som ett vägledande verktyg vid ballongvidgning, så kallad angioplastik. Undersökningen följer särskilda rutiner och genomförs i flera tydliga steg.
Innan angiografin kan påbörjas tas ett blodprov för att kontrollera blodets förmåga att levra sig. Det tar normalt 2–3 timmar att få fram provsvaret. Under väntetiden går läkaren igenom detaljerna kring ingreppet med dig och besvarar de frågor du kan ha. Innan undersökningen startar studerar läkaren ditt blodprovsresultat noggrant. Är resultaten godkända fortsätter undersökningen som planerat; i annat fall kan den behöva skjutas upp.
Under angiografin görs ett litet snitt i ljumsken eller armen, varpå en lång och tunn slang – en kateter – förs in. Läkaren styr katetern genom artären fram till det område som ska undersökas. När katetern har nått rätt position sprutas ett speciellt kontrastämne in. Kontrastämnet framhäver problemområdena och ger tydligare och mer definierade röntgenbilder.
En tv-kamera överför bilderna till en skärm där de visas i realtid. Läkaren granskar bilderna för att bedöma hur omfattande förträngningarna i kärlväggarna är. Undersökningen kan ta upp till 2 timmar, men är ibland klar redan inom 1 timme.
Angiografi kan också användas för att avlägsna blockeringar i artärer i benen, hjärtat eller hjärnan genom en teknik som kallas koronar angioplastik, eller ballongvidgning. Istället för att göra stora snitt med skalpell gör läkarna ingreppet betydligt mindre invasivt med denna metod.
Proceduren liknar den som används för att få fram röntgenbilder – faktiskt kan läkaren utföra själva operationen direkt efter att ha granskat bilderna. Under ingreppet förs en kateter in genom snittet, och läkaren följer kateterns väg genom kroppen tills den når den blockerade artären eller kärlen.
Därefter injiceras kontrastämne i området, vilket visar blockeringens exakta läge på skärmen. Läkaren för sedan in en ballongkateter i det blockerade kärlet och vidgar det genom att blåsa upp ballongen i kateterspetsen. Till sist placeras stentar – små metallspiraler – inuti kärlet för att förhindra att det stängs igen på nytt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online