ANA-testet är ett blodprov som används för att påvisa antikärneantikroppar (antinukleära antikroppar) i patientens blod. Dessa antikroppar fungerar onormalt och kan angripa frisk vävnad i kroppen, vilket gör dem till en viktig ledtråd vid utredning av vissa autoimmuna sjukdomar.
Enligt Mayo Clinic får patienter som har antikärneantikroppar i blodet ett positivt resultat på ANA-testet. Ett positivt resultat betraktas som ett högt resultat, eftersom antikärneantikroppar normalt inte bör finnas hos en frisk person. Ju högre koncentrationen är, desto större är sannolikheten att en underliggande sjukdom finns – men ett positivt värde är inte i sig en diagnos.
Läkare kan beställa ett ANA-test om patienten har symtom som tyder på en bindvävssjukdom, till exempel oförklarlig trötthet eller smärta i lederna. Andra vanliga symtom kan vara hudutslag, feber utan tydlig orsak eller muskelvärk som inte går över.
En vårdpersonal tar ett blodprov från patientens arm genom att sticka en tunn nål i en ven och samla upp blodet i ett provrör. Blodprovet analyseras sedan på ett laboratorium, och resultaten skickas vidare till patientens läkare, som tolkar dem tillsammans med patientens symtom och sjukdomshistoria.
Ett positivt ANA-testresultat kan bland annat bero på:
Även infektionssjukdomar som körtelfeber (mononukleos) kan ge ett positivt resultat. Vissa läkemedel spelar också roll, exempelvis vissa blodtrycksmediciner och epilepsiläkemedel (antiepileptika). Därför är det viktigt att berätta för läkaren vilka läkemedel du använder.
För patienter med symtom på bindvävssjukdom kan läkare beställa ytterligare blodprov, exempelvis andra antikroppstester, ett blodstatusprov (fullständig blodbild) samt ett SR-prov (sänkningsreaktion, erytrocytsedimentationsrate). Tillsammans hjälper dessa prover läkaren att ställa en säkrare diagnos och bedöma eventuell inflammation i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online