Uttrycket "blått blod" används i överförd bemärkelse för att beskriva personer med adlig börd eller hög social status. Det handlar alltså inte om att någon faktiskt skulle ha blått blod i ådrorna – det är en bildlig term utan koppling till blodets verkliga färg.
Termen har sina rötter i Spanien, där den spanska adeln med sin ljusa hy kunde skryta med tydligt synliga, blåaktiga ådror under huden. Detta tolkades som ett tecken på rent adligt ursprung, eftersom bönder och arbetare som arbetade utomhus ofta hade mörkare hud. På spanska kallades detta "sangre azul", alltså blått blod, och uttrycket spreds sedan vidare till övriga Europa.
"Rött blod" syftar däremot på det faktiska blod som strömmar genom venerna och artärerna hos människor och andra ryggradsdjur. Blodets röda färg kommer från hemoglobin, ett järnhaltigt protein i de röda blodkropparna som binder syre i lungorna och transporterar det ut till kroppens alla celler. Ju mer syre blodet bär, desto klarare röd blir det – syrefattigt blod är mörkare rödbrunt, men aldrig riktigt blått.
Kuriosa är att vissa djur verkligen har blått blod! Hästskokrabbor, bläckfiskar och bläckfiskarnas släktingar har i stället för hemoglobin ett ämne som heter hemocyanin. Hemocyanin använder koppar i stället för järn för att transportera syre, vilket ger deras blod en karakteristisk blå färg.
Kort sagt är "blått blod" en bildlig expression som historiskt symboliserar adligt ursprung och hög samhällsställning, medan "rött blod" betecknar det verkliga blod som cirkulerar i levande varelser och vars färg beror på järnrika hemoglobinmolekyler. Och även om inga människor har blått blod, finns det alltså djur i havet som gör just det.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online