1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Hypoproteinemi: Orsaker, konsekvenser och klinisk hantering

Hypoproteinemi (lågt serums totalt protein, typiskt <6 g/dL) speglar en obalans mellan proteinsyntes, förlust, utspädning och katabolism. Det är ett tecken på underliggande patologi som kräver systematisk utredning.

Huvudetiologier

1. Minskad syntes

  • Leversjukdom: Cirros, hepatit, leversvikt — albumin sjunker först (halveringstid ~20 dagar).
  • Malnutrition: Protein-energi malnutrition (kwashiorkor); otillräckliga essentiella aminosyror.
  • Malabsorption: Celiaki, Crohns sjukdom, kort tarm syndrom, pankreasinsufficiens.

2. Ökad förlust

  • Renala: Nephrotiskt syndrom (albuminuri >3,5 g/dag); glomerulärt barriärdefekt.
  • Gastrointestinala: Proteinförlustande enteropati (intestinal lymfangiektasi, IBD, infektioner).
  • Dermatologiska: Brännskador, exfoliativt ekzem, pemphigus.
  • Pleural/peritoneala: Utväxter, ascites (transudativa).

3. Ökad katabolism

  • Kritisk sjukdom: Sepsis, trauma, kirurgi, brännskador — cortisol och cytokiner driver nedbrytning.
  • Malignitet: Kaxelexi; tumörförbrukning.
  • Glukokortikoidöverskott: Cushings syndrom, exogena steroider.

4. Hemodilution

  • Graviditet (fysiologisk — plasmavolym ökar mer än röd cellmassa).
  • IV-vätskeöverlagring.
  • Hjärtsvikt (renalt natriumretention).

Kliniska konsekvenser

Ödem (Kennetecken för hypoalbuminemi)

  • Minskat plasmaonkotiskt tryck → vätskeskift till interstitium.
  • Beroende ödem (ben), periorbitalt ödem, ascites, anasarka.
  • Intravaskulär utarmning → renal hypoperfusion → RAAS-aktivering → förvärrar ödem.

Andra manifestationer

  • Trötthet, svaghet (muskelutmattning).
  • Fördröjd sårläkning (kolagensyntes nedsatt).
  • Immundysfunktion (immunoglobulinförlust, komplementbrist).
  • Förändrad läkemedelsbindning (ökad fri fraktion av proteinbundna läkemedel).
  • Hormontransport påverkad (sköldkörtel, könshormoner, cortisol).
  • Koagulopati (faktorsyntes nedsatt vid leversjukdom).

Diagnostiskt tillvägagångssätt

  1. Serum proteinelektofores (SPEP): Albumin, α₁, α₂, β, γ fraktioner.
  2. Albumin/globulin kvot: Låg vid leversjukdom (↓ albumin), hög vid nephrotiskt syndrom (↓ albumin, ↑ γ-globulin).
  3. Urinstatus: Protein kvantifiering (UPC-kvot, 24-timmars urin).
  4. Leverpanel: AST, ALT, ALP, bilirubin, INR, trombocyter.
  5. Njurfunktion: Kreatinin, eGFR.
  6. Näringsmarkörer: Prealbumin (transtyretin, halveringstid 2 dagar), retinolbindande protein, transferrin.
  7. Inflammationsmarkörer: CRP, BSR (negativa akutfasreaktanter).

Hantering

  • Behandla den underliggande orsaken (cirros, nephrotiskt syndrom, IBD, malignitet).
  • Näringsstöd: Enteral/parenteral protein; 1,2–2,0 g/kg/dag vid kritisk sjukdom.
  • Albumininfusion: Indikerat för spontan bakteriell peritonit, storvolym paracentese, hepatorenalt syndrom — INTE för näringsmässigt tillskott.
  • Diuretika: För ödem med volymöverlagring (sløyfe ± thiazid).
  • Övervaka: Elektrolyter, njurfunktion, volymstatus.

Hypoproteinemi är ett tecken, inte en diagnos. Att identifiera mekanismen (syntes vs förlust vs utspädning vs katabolism) riktar målinriktad terapi.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online