Den 9 mars 2009 upphävde Barack Obama Bush-administrationens policy som begränsade den federala finansieringen av forskning på mänskliga embryonala stamceller, med motiveringen att lindra mänskligt lidande. Sedan dess fortsätter stamcellsforskningen – både med inducerade pluripotenta stamceller som klonas från hudceller från vuxna och med donerade embryonala stamceller – att attrahera finansiering och uppmärksamhet från ledande forskare och stiftelser världen över.
Stamceller har en unik förmåga att utvecklas till vävnadsceller i kroppens olika organ. Under rätt förhållanden kan de stimuleras att reparera och ersätta skadade celler och vävnader vid en rad olika sjukdomar och skador.
Embryonala stamceller isolerades för första gången hos möss 1981 av forskare vid University of California, San Francisco och University of Cambridge. Sjutton år senare, 1998, lyckades forskare vid University of Wisconsin och Johns Hopkins University isolera humana stamceller från donerade embryon.
I början av 2001 införde president George W. Bush ett stopp för den federala finansieringen av all stamcellsforskning. Vid mitten av samma år begränsades finansieringen till stamceller som klonats från befintliga cellinjer. Bush lade därefter in sitt veto mot lagförslag som skulle ha utökat forskningsfinansieringen 2006 och 2007. En viktig vändpunkt kom dock mot slutet av 2007, när forskare vid Kyoto-universitetet i Japan och University of Wisconsin, Madison publicerade studier som visade hur stamceller kan framställas från hudceller hos vuxna – utan användning av embryon.
Merparten av finansieringen för stamcellsforskning kommer från federala och delstatliga organisationer som National Institutes of Health (NIH), samt från ideella stiftelser som Christopher and Dana Reeve Foundation. Många delstatsregeringar har dessutom tagit ett eget ansvar för att finansiera stamcellsforskning vid universitet, institutioner och företag inom sina regioner.
Ett folkomröstningsförslag i Kalifornien, med stöd av guvernör Arnold Schwarzenegger, garanterar 300 miljoner dollar per år i tio år för stamcellsforskning och experiment. Connecticut avsätter 10 miljoner dollar årligen till forskning som syftar till att bota sjukdomar. År 2004 blev New Jersey den första delstaten att aktivt stödja området, med ett bidrag på 9,5 miljoner dollar till utbyggnaden av Stem Cell Institute of New Jersey. Även Maryland, Missouri och Iowa var pionjärer med egna finansieringsprogram under tidigt och mitten av 2000-talet.
Hans Keirstead, doktor, är en av världens ledande stamcellsforskare. Han bedriver forskning på både djurs- och humanceller i syfte att vända effekterna av ryggmärgsskador och förlamning. Raymond D. Lund vid University of Utah och Robert Lanza vid Advanced Cell Technology i Massachusetts utvecklade en reproducerbar metod för att omvandla embryonala stamceller till retinala pigmentepitelceller – en teknik som kan användas vid behandling av makuladegeneration och andra synnedsättande sjukdomar.
Ett forskarteam vid Boston Children's Hospital och Harvard Stem Cell Institute gjorde också en intressant upptäckt: processen att skapa inducerade pluripotenta stamceller tycks ha den gynnsamma bieffekten att återställa och förbättra cellernas hälsa.
Föreslagna och experimentella stamcellsbehandlingar spänner över områden som att vända åldrande, läka ryggmärgsskador och reparera hjärnskador. Forskning pågår intensivt för att utveckla cellbaserade behandlingar mot hjärt-kärlsjukdomar, diabetes, lungsjukdomar, hudåkommor, benmärgsbrist, blodsjukdomar, sjukdomar i nervsystemet samt för organreparation och -återställning.
Den största delen av forskningen utförs fortfarande i djurmodeller, men i juni 2010 inledde Hans Keirstead vid UC Irvine småskaliga kliniska prövningar på människor med en behandlingsmetod för patienter med nyligen uppkomna ryggmärgsskador. Planer finns även på att i framtiden testa behandlingar för ryggmärgsskador som uppstått flera år tidigare.
Hans Keirstead och andra ledande forskare varnar för att botemedel baserade på stamceller mot förlamning och hjärnskador fortfarande kan ligga årtionden bort. Samtidigt växer förväntningarna bland både forskare och patienter för varje år som går.
Om vetenskapen lyckas skapa rätt förutsättningar skulle humana stamceller kunna föryngra celler i kroppens alla organ och vävnader – något som i förlängningen skulle kunna minska behovet av organtransplantationer. Stamceller används redan i ökande utsträckning för att testa nya läkemedels säkerhet och effektivitet. Det mest långtgående hoppet är möjligheten att kunna vända åldrandet självt – ett steg mot något som liknar cellulär odödlighet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online