Länge har man trott att det mänskliga språket styrs av två huvudsakliga områden i hjärnans vänsterhemisfär: Brocas område och Wernickes område. Båda är uppkallade efter de läkare under 1800-talet som upptäckte deras betydelse för kommunikationen. Wernickes område anses hantera det receptiva språket – det vill säga läsning och hörsel – medan Brocas område bearbetar det expressiva språket, alltså talet. Nyare forskning visar dock att gränsen mellan de två områdena kanske inte är lika tydlig som man tidigare trott.
Brocas område, namngivet 1861 efter den franske neurokirurgen Dr. Pierre Paul Broca, ligger i hjärnans vänstra frontala cortex. Det möjliggör talproduktion genom att skapa de initiala motorsignalerna som styr stämbanden, tungan, läpparna, mellangärdet och andra kroppsdelar som behövs för muntlig kommunikation. Nya studier visar dock att Brocas område sannolikt har en bredare roll i det mänskliga språket än vad man tidigare trott.
Wernickes område är uppkallat efter den tyske neurologen Dr. Karl Wernicke och ligger längst bak i hjärnans temporallob. Området har ansetts ansvarigt för det receptiva språket, det vill säga förmågan att ta emot kommunikation via syn och hörsel. För att underlätta lyssnandet tar exempelvis Wernickes område emot nervsignaler från öronen och skiljer ord från andra ljud. Tillsammans bildar Wernickes och Brocas områden en så kallad språkslinga, som finns i vänster hemisfär hos cirka 90 procent av högerhänta personer och 70 procent av vänsterhänta.
En vetenskaplig studie från 2009, utförd vid University of California San Diego School of Medicine, visade att Brocas område spelar en större roll i språkbearbetningen än man tidigare trott. Forskarna använde en metod som kallas intrakraniell elektrofysiologi (ICE) för att registrera aktiviteten i Brocas område medan patienter upprepade ord och använde dem i olika grammatiska former, exempelvis genom att böja verb i olika tempus – något vi gör utan ansträngning i vardagligt samtal.
Bilderna från studien visade att Brocas område var involverat i både receptivt och expressivt språk, vilket motbevisade den vanliga uppfattningen att dessa komponenter exklusivt hanteras av skilda delar av hjärnan. Studien dokumenterade neuronal aktivitet som visade att orden som presenterades för försökspersonerna igenkändes, bearbetades grammatiskt och förbereddes för artikulation – allt inom Brocas område.
Forskningen kring hjärnans språkcentra utvecklas ständigt. Även om Brocas och Wernickes områden fortfarande betraktas som centrala för vår förmåga att tala och förstå språk, tyder nya fynd på att språkbearbetningen är ett mer sammanhängande och dynamiskt nätverk än den enkla indelning som länge dominerat bilden av hjärnans funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online