Det vestibulära systemet är den del av hjärnan som samordnar information från receptorer kopplade till våra fem sinnen. Detta system styr i sin tur vår balans, lemmarnas rörelser och position, blodtryck, vakenhetsgrad, hjärtfrekvens och immunförsvar. Vestibulär hyperaktivitet kan förstås på två olika sätt: antingen som att själva det vestibulära systemet är överaktivt, eller att hyperaktiviteten orsakas av en vestibulär dysfunktion.
Eftersom det saknas en fastställd neurobiologisk förklaring till ADD/ADHD (attention deficit disorder respektive attention deficit hyperactivity disorder) utesluter en del vårdpersonal vestibulär funktion som möjlig orsak. Hyperaktiviteten hos personer med diagnosen kan dock bero på en nedsatt förmåga att bearbeta sinnesintryck. Det vestibulära systemet blir överbelastat, och patientens hjärna väljer då antingen att stänga av intrycken – eller att söka stimulera balansorganen genom konstant kroppsrörelse, alltså det som ofta kallas hyperaktivitet.
Huvudskakningar eller huvudknackande kan också ses som ett hyperaktivt svar på vestibulär dysfunktion. Har synnerver skadats eller på annat sätt blivit nedsatta kan synbortfall ge motstridiga vestibulära signaler, vilket leder till bristande rumslig uppfattning. Förhöjd ångestnivå kan utlösa hyperaktivitet när hjärnan försöker uppnå korrekt rumslig orientering. Träningsövningar för att förbättra ögon-/huvudkoordinationen kan hjälpa drabbade och verkar ge gott resultat.
Auditiva intryck kan påverka det vestibulära systemet på två sätt: antingen genom ett överflöd av ljud som överbelastar systemet, eller genom brist på ljudintryck som stör dess funktion. Hyperaktiva barn har ofta ett vestibulärt system som inte lyckas bearbeta auditiv information tillräckligt bra. Hörselträning, där man lär sig skilja viktiga ljud från bakgrundsljud, kan hjälpa patienten att få kontroll över bearbetningen av ljudstimuli. Ibland räcker det faktiskt att patienten återhämtar sig från en vanlig förkylning – då fri görs örontrumpetarna och både hörseln och den vestibulära funktionen återställs.
Nystagmus och vertigo är två exempel på vestibulär hyperaktivitet. Nystagmus innebär en ofrivillig, ryckig rörelse i ögonen, medan vertigo är en känsla av rörelse som även kan beskrivas som yrsel. Båda tillstånden orsakas av störningar i det centrala vestibulära systemet. Nystagmus beror ofta på tryckpåverkan, medan vertigo har flera möjliga orsaker – de vanligaste är kärlrelaterade eller hörselrelaterade. Även här kan träning av ögon- och huvudkoordinationen lindra besvären till viss del.
Eftersom de halvcirkelformade kanalerna, som styr balansen, är kopplade till det auditiva vestibulära/kokleära systemet i innerörat är symtom som illamående, kräkningar, ökad svettning och salivation vanliga vid åksjuka. Att blicka mot horisonten kan stabilisera huvudets rörelser och samordna de vestibulära signalerna, vilket minskar besvären.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online