Läkare definierar epilepsi som en anfallssjukdom. Enligt Epilepsy Foundation ställs diagnosen när en person drabbas av två eller fler "oprovoicerade anfall" som varar från några sekunder upp till några minuter. Ett anfall uppstår när en kortvarig men kraftig elektrisk urladdning påverkar delar av eller hela hjärnan. Cirka en av tio vuxna drabbas av minst ett anfall någon gång under livet. Fenobarbital är ett läkemedel som används för att behandla dessa anfall.
Flera olika läkemedel används idag för att kontrollera anfall hos närmare tre miljoner människor som lever med någon form av epilepsi. Fenobarbital är det äldsta läkemedlet mot anfall och används för att behandla tonisk-kloniska krampanfall, enkla och komplexa partiella anfall hos både barn och vuxna samt myoklona anfall. Även om epilepsi inte går att bota, lyckas läkemedel helt kontrollera anfallen hos ungefär hälften av alla patienter.
Anfall uppstår när hjärnans elektriska signalering kortsluts eller fungerar felaktigt, och de klassificeras utifrån var i hjärnan de uppstår. I stället för att urladda elektrisk energi på ett kontrollerat sätt fortsätter hjärncellerna att "fira" okontrollerat. Detta skapar en plötslig energitopp som får musklerna att dra ihop sig och som ibland leder till medvetslöshet.
Tonisk-kloniska anfall (grand mal) påverkar hela hjärnan och uppstår i båda hjärnhalvorna, medan enkla eller komplexa partiella anfall är begränsade till en specifik region, exempelvis tinningloben. Ett myoklont anfall kännetecknas av en kort ryckningsrörelse som utgår från centrala nervsystemet och som vanligtvis drabbar båda sidor av kroppen.
Läkemedel väljs utifrån typen av anfall. Fenobarbital var det första antiepileptiska läkemedlet och togs i bruk redan år 1912. Läkare ordinerar vanligtvis fenobarbital vid partiella och generaliserade anfall, eller när modernare läkemedel av andra generationen inte lyckas kontrollera anfallen fullständigt. Fenobarbital finns som tabletter i olika styrkor, exempelvis 15 mg, samt som flytande preparat.
Läkemedelsnivån i blodet behöver kontrolleras regelbundet för att säkerställa att den terapeutiska nivån – 15 till 40 mg per liter – upprätthålls. En missad dos kan utlösa ett anfall, medan för höga doser kan öka risken för biverkningar som dåsighet, irritabilitet och nedsatt koncentrations- och tankeförmåga.
Du ska aldrig ändra dos eller avbryta behandling med fenobarbital på egen hand. Kontakta alltid din läkare om du upplever biverkningar, missar en dos eller misstänker att medicinen inte verkar som den ska.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online