Korttidsminnesproblem kan ha många olika orsaker, bland annat åldrande, demens, ADHD, Alzheimers eller Parkinsons sjukdom, hjärnskador, stroke, hjärt-kärlsjukdomar, alkohol- och drogmissbruk, sömnstörningar, humör- och tankesjukdomar, näringsbrister samt biverkningar av läkemedel.
Fram till slutet av 2009 hade den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA ännu inte godkänt några läkemedel som specifikt är utvecklade för att stärka korttidsminnet. Däremot kan vissa mediciner som behandlar de tillstånd som nämns ovan indirekt förbättra korttidsminnet, och nya preparat kan i framtiden bli tillgängliga för just detta ändamål. Läkemedel som lindrar korttidsminnesbrister verkar genom att påverka hjärnans biokemiska processer och därmed förbättra uppmärksamhet, inhämtning, lagring eller återkallande av minnen.
Stimulantia som metylfenidat, amfetamin och dextroamfetamin används framför allt vid ADHD, men även för att förbättra minne, uppmärksamhet och tänkande hos personer med skador på frontalloben och prefrontala cortex till följd av hjärntrauma, tumörer eller stroke. Stimulantia tycks förbättra korttidsminnet genom att öka tillgången på signalsubstanserna noradrenalin och dopamin i frontal- och prefrontala cortex.
Atomoxetinhydroklorid är ett icke-stimulerande läkemedel som används vid ADHD. Preparatet tycks höja nivåerna av signalsubstansen noradrenalin i hjärnan, vilket förbättrar uppmärksamheten och minskar impulsivt beteende. Förbättringarna av korttidsminnet beror sannolikt på den skärpa uppmärksamheten och på att informationen därmed inhämtas effektivare.
Dessa plåster används för att behandla demens hos personer med Alzheimers sjukdom – en hjärnsjukdom som bland annat långsamt bryter ner både kort- och långtidsminnet. Plåstret används också vid demens i samband med Parkinsons sjukdom. Rivastigmin är en kolinesterashämmare som förbättrar korttidsminnet och tänkandet genom att hindra nedbrytningen av signalsubstansen acetylkolin, vilket ökar dess mängd i hjärnan.
Fenserin, donepezil (Aricept) och rivastigmin (Exelon) är läkemedel som används vid Alzheimers sjukdom. De tillhör gruppen kolinesterashämmare och fungerar genom att höja nivån av acetylkolin – en signalsubstans som möjliggör kommunikationen mellan nervceller och som finns i bristfälliga mängder hos personer med Alzheimers sjukdom och andra liknande sjukdomar. Det bör noteras att fenserin aldrig fick formellt godkännande, medan donepezil och rivastigmin idag är etablerade behandlingar.
Det är väl belagt att sömn är avgörande för minneskonsolidering – processen där minnen kemiskt ”bränns fast” i långtidsminnet. Dålig sömn eller upprepade sömnavbrott stör denna konsolidering och leder till minnesproblem. Den forskning som finns tyder på att sömnbrist bidrar till korttidsminnesproblem, sannolikt på grund av dess skadliga inverkan på förmågan att koncentrera sig. Läkemedel som förbättrar sömnkvaliteten kan därför indirekt förbättra korttidsminnets funktion.
Alla läkemedel som nämns här ska endast användas efter ordination och under överinseende av läkare, eftersom både verkningsgrad och biverkningar varierar mellan individer. Vid bestående minnesproblem är det alltid klokt att först söka medicinsk utredning för att hitta den bakomliggande orsaken, innan någon farmakologisk behandling övervägs.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online