
Nervsystemet består av miljarder neuroner som kommunicerar med varandra genom elektriska signaler och kemiska budbärare. Beroende på vilken effekt de har på nästa cell i signalvägen brukar neuroner delas in i två huvudkategorier: excitatoriska och inhibitoriska. Att förstå skillnaden mellan dem är avgörande för att förklara hur hjärnan bearbetar och vidarebefordrar information.
Excitatoriska neuroner ökar sannolikheten att den postsynaptiska nervcellen – det vill säga cellen som tar emot signalen – avfyrar en aktionspotential. Detta sker eftersom deras neurotransmittorreceptorer tillåter positivt laddade joner, exempelvis natriumjoner, att strömma in i cellen. Resultatet blir en depolarisering av den postsynaptiska neuronen.
Den vanligaste signalsubstansen hos excitatoriska neuroner i centrala nervsystemet är glutamat.
Inhibitoriska neuroner har motsatt funktion: de minskar sannolikheten att den postsynaptiska nervcellen avfyrar en aktionspotential. Deras receptorer släpper istället in negativt laddade joner, exempelvis kloridjoner, vilket gör att cellens membranpotential blir mer negativ. Denna process kallas hyperpolarisering och gör att nervcellen blir mindre benägen att skicka vidare en signal.
Inhibitoriska neuroner använder ofta signalsubstansen GABA (gammaaminosmörsyra) i hjärnan och glycin i ryggmärgen.
Huvudskillnaden mellan excitatoriska och inhibitoriska neuroner ligger i den effekt de har på den postsynaptiska cellen. Excitatoriska neuroner gör det mer sannolikt att den postsynaptiska neuronen avfyrar en aktionspotential, medan inhibitoriska neuroner gör det mindre sannolikt. Skillnaden beror på vilka neurotransmittorreceptorer cellerna bär på:
Tillsammans skapar balansen mellan dessa två system en finreglerad kommunikation i nervsystemet, där excitation och inhibition samverkar för att styra allt från muskelrörelser till tankeprocesser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online