Mellankotskivorna fungerar som stötdämpare mellan kotorna i ryggen. Skivorna består av en geléliknande inre kärna som omges av ett brosksliknande hölje som kallas annulus fibrosus. En sprucken mellankotskiva uppstår när detta hölje spricker eller skadas.
Skador på mellankotskivan delas in i tre kategorier. Tårar i annulusfibrerna som inte når skivans ytterdel orsakar vanligtvis ingen smärta. Ett diskbråck uppstår när sprickan gör att det geléliknade materialet i skivans mitt kan tränga ut. En utbuktande skiva uppstår när en del av den inre geléliknande massan buktar ut genom ett försvagat område i annulusfibrerna.
Symtomen varierar beroende på skadans placering och typ. Annulus fibrosus saknar själv smärtkänsliga nerver. Smärta uppstår istället när det geléliknade materialet inifrån skivan kommer i kontakt med ryggens nerver.
Kiropraktisk behandling kan vara effektiv för att lindra smärta. Andra behandlingsformer inkluderar dragbehandling (traktion) samt smärtlindrande läkemedel. I vissa fall kan fysioterapi och anpassade träningsprogram också bidra till en snabbare återhämtning.
Sprickor i mellankotskivan kan uppstå av flera olika skäl. Vanliga orsaker är dålig hållning, felaktig lyftteknik och för långvarigt sittande. Personer med övervikt löper också större risk att drabbas av skador på mellankotskivan, eftersom ryggen utsätts för ökad belastning.
Ett diskbråck kallas ibland för "slidna skivor". Den utbuktande delen av skivan kan trycka mot en spinalnerv och orsaka smärta i den kroppsdel som är kopplad till den nerven. Smärtan kan därför stråla ut i armar eller ben beroende på var bråcket sitter.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online