Vattenskalle, eller hydrocefalus, innebär att det samlas överskottsvätska i hjärnan. Det rör sig dock inte om vanligt vatten, utan om cerebrospinalvätska (likvor) – en skyddande vätska som bildas i hjärnans fyra ventriklar. Vätskan kan normalt flöda från hjärnan ut i ryggmärgskanalen, men vid hydrocefalus stöds detta flöde och trycket i hjärnan ökar.
Spädbarn och små barn med vattenskalle kan visa tecken som irritabilitet, dåsighet och kräkningar. Hos äldre barn och vuxna är vanliga symtom suddig syn, illamående samt förändringar i balans och gångmönster.
För att ställa diagnosen genomförs en klinisk neurologisk undersökning som ofta kompletteras med bilddiagnostik. Läkaren letar efter synliga tecken och beställer undersökningar som datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRI) för att bedöma vätskeansamlingen och dess orsak.
Vattenskalle delas vanligen in i två former:
Den vanligaste behandlingen är en så kallad shunt – en lång tunn slang som kirurgiskt placeras för att ledas bort överskottsvätskan från hjärnan, oftast till bukhålan, där den kan återabsorberas av kroppen. Ett alternativ är endoskopisk tredje ventrikulostomi (ETV), ett ingrepp där en liten öppning skapas i hjärnan för att minska trycket och låta vätskan cirkulera och återabsorberas på naturlig väg.
Personer med shunt behöver noggrann och regelbunden uppföljning, eftersom shunten riskerar att bli blockerad eller sluta fungera. Obehandlad vattenskalle kan i värsta fall vara dödlig. Även med behandling kan patienter drabbas av fysiska och neurologiska besvär, vilket gör kontinuerlig medicinsk övervakning avgörande för en god prognos.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online