Ulnarisneuropati är en inflammation i nervus ulnaris – en av armens största nerver, som löper från armbågen ner i handen. Enligt University of Michigan Health System (UMHS) kan patienter med denna typ av nervskada dra stor nytta av ett omfattande och långvarigt sjukgymnastikprogram under ledning av en legitimerad fysioterapeut.
För att uppnå bästa möjliga resultat involverar behandlingsplanen vanligtvis flera kroppsdelar och muskelgrupper. Programmet är uppbyggt i olika faser som anpassas efter patientens tillstånd och utveckling.
Som vid de flesta sjukgymnastiska behandlingsplaner är huvudmålet i början att bevara kroppens naturliga rörelseomfång (ROM) och öka muskelstyrkan. En inflammerad ulnarisnerv kan orsaka domningar, stickningar, muskelsvaghet och andra besvär med varierande svårighetsgrad.
För att öka och bibehålla rörelseomfånget använder patienterna övningar som axelryckningar, nackrullningar och passiv stretching med hjälp av en fysioterapeut. Värme- och köldbehandling kan också användas för att främja blodcirkulationen i de drabbade områdena och minska risken för ytterligare inflammation. Fysioterapeuten kan dessutom introducera manuella mobiliseringstekniker för att motverka stela leder och muskelspänningar.
Beroende på hur allvarligt patientens tillstånd är kan mer avancerade övningar med belastning och styrketräning läggas till behandlingsplanen efter några veckors terapi. Passiv stretching fortsätter under hela behandlingstiden för att bibehålla det rörelseomfång som uppnåtts i tidigare sessioner. I detta skede ligger dock fokus ofta mer på muskelstyrka.
Enligt UMHS ger övningar som fingerpressar och greppträning en god träning av de fina muskelgrupperna kring ulnarisnerven. Ytterligare handövningar kan införlivas för patienter som har svårt att utföra komplicerade fingerrörelser, exempelvis att knäppa en skjorta eller hålla i en penna. Värme- och köldbehandling fortsätter normalt under hela behandlingens gång.
Eftersom ulnarisneuropati är ett kroniskt tillstånd kan många patienter ha symtom under flera år. Även vid tidpunkten för utskrivning från terapin kanske fullt rörelseomfång inte har uppnåtts, och vissa besvär kan kvarstå.
Därför tar fysioterapeuten vanligtvis fram ett träningsprogram för hemmet, så att patienten kan fortsätta träna på egen hand och behålla alla framsteg som gjorts under behandlingen. Patienterna följs dessutom oftast regelbundet av läkare för att övervaka hur nervsystemet utvecklas över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online