Hjärndöd är den irreversibla upphörandet av alla kliniska och elektriska funktioner i hela hjärnan, inklusive hjärnstammen. Det är juridisk död i praktiskt taget alla jurisdiktioner.
Diagnostiska kriterier (Typiska)
- Känd irreversibel orsak (massiv stroke, anoxisk skada, trauma).
- Uteslutning av förvirrande faktorer: hypotermi (<32°C), sedativa/paralytika, metaboliska rubbningar (Na⁺, glukos, sköldkörtel), chock.
- Klinisk undersökning: Koma, frånvarande hjärnstamsreflexer (pupillär, korneal, okulocephal, okulovestibulär, fnys, hosta), apnéprov (PaCO₂ ≥60 mmHg, inget andningsförsök).
- Bekräftande tester (om undersökning ofullständig): EEG (elektrocerebral tystnad), cerebral blodflöde (TCD, CTA, SPECT) som visar ingen intrakraniell perfusion.
Kardiovaskulär funktion efter hjärndöd
- Hjärtat har intrinsiska pacemakers (SA/AV-noder) och kan slå oberoende av hjärnan.
- Med mekanisk ventilation och vasopressorstöd kan hjärtaktivitet持续 i timmar till dagar.
- Detta är inte återhämtning – det är somatisk underhåll på artificiellt stöd.
Prognos & Etik
- Noll återhämtning: Inget dokumenterat fall av neurologisk återhämtning efter formell hjärndödsbestämning.
- Organdonation: Optimalt fönster för livskraftig organförvärv.
- Familjekommunikation: Tydlig, medkänslig, upprepad förklaring att patienten har dött; ventilatorn upprätthåller organ, inte liv.
Hjärndöd ≠ vegetativt tillstånd ≠ koma. Det är en slutlig, irreversibel neurologisk slutpunkt.
