Kryckor hjälper personer med skador på nedre delen av kroppen samt vissa ryggskador att återfå sin rörlighet. De kan tillverkas av trä eller metall och finns i två huvudsakliga varianter: sådana som vilar mot armhålan och sådana som bär patientens vikt på handen och underarmen.
Kryckor är ett av mänsklighetens äldsta hjälpmedel. Redan den egyptiska konsten avbildar människor som går med enkla träkryckor utrustade med stoppning mot armhålan. En viktig milstolpe kom 1917, när Émile Schlick patenterade en kryckkonstruktion med stöd för överarmen. Senare, 1988, lanserades de första underarmskryckorna designade av Thomas Fetterman – en modell som snabbt blev populär bland långtidsanvändare tack vare sitt ergonomiska grepp.
Det finns två vanligaste typer av kryckor, vilka passar olika behov:
Dessa kryckor placeras under armhålorna och når ner till marken. De ger patienten möjlighet att röra sig fritt samtidigt som vikten hålls borta från ett skadat ben. De används ofta vid tillfälliga skador som fotledsfrakturer eller operationer.
Underarmskryckor har manschetter som fästs runt underarmen och ett handtag längre ner. De rekommenderas för personer som behöver långvarigt stöd för överkroppen, exempelvis vid kroniska sjukdomar eller permanent nedsatt rörlighet, eftersom de ger bättre balans och minskar belastningen på händerna.
Den vanligaste gångtekniken med kryckor kallas "steg-till"-metoden (step to). Den fungerar så här:
För att undvika skador är det viktigt att kryckorna är rätt inställda: armbågarna ska vara lätt böjda när du greppar handtagen, och det ska finnas cirka tre centimeters utrymme mellan armhålan och toppen av krycken. Bär aldrig din fulla vikt på armhålorna, eftersom det kan orsaka tryckskador på nerverna – vikten ska istället bäras av händerna och armarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online