Benombyggnad är den process där gammal benvävnad bryts ner av specialiserade celler som kallas osteoklaster och ersätts med ny benvävnad av andra specialiserade celler som kallas osteoblaster. Processen pågår under hela livet och är avgörande för att bibehålla skelettets styrka, läka skador samt anpassa skelettet till förändrade mekaniska belastningar.
Vissa faktorer, exempelvis hormoner, tillväxtfaktorer och mekanisk stress, kan utlösa aktiveringen av osteoklaster. Dessa fäster vid benytan och utsöndrar syror och enzymer som bryter ner den gamla benmatrisen och skapar små håligheter.
När den gamla benmatrisen har brutits ner börjar osteoklasterna resorbera, alltså smälta, benfragmenten och mineralkomponenterna, vilka frisätts ut i blodet. Denna fas av benombyggnaden kallas resorption.
Efter resorptionsfasen följer en kort övergångsfas där osteoklasterna genomgår apoptos, det vill säga programmerad celldöd. Benytan täcks samtidigt av ett lager ny bindväv som innehåller blodkärl och progenitorceller – celler som senare differentierar till nya benbildande celler.
Osteoblaster, de benbildande cellerna, rekryteras till resorptionsplatsen och börjar lägga upp en ny benmatris bestående av kollagenfibrer, proteiner och mineraler, främst kalcium och fosfor. Matrisen mineraliseras gradvis och blir hård och stark.
I takt med att osteoblaster avsätter ny matris sker en mineraliseringsprocess. Kalcium- och fosfatjoner deponeras i matrisen och bildar kristaller av hydroxyapatit, benets huvudsakliga mineralbeståndsdel. Det är denna process som ger benet dess styvhet och styrka.
Cykeln för benombyggnad är kontinuerlig och tar vanligtvis omkring fyra till sex månader att slutföra. Den regleras av olika hormonella och mekaniska faktorer för att säkerställa skelettets homeostas, bevara dess strukturella integritet och anpassa sig till skiftande krav på skelettet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online