Att falla ner en trappa garanterar inte en fraktur. Sannolikheten beror på en kombination av biomekaniska, miljömässiga och värdrelaterade faktorer.
Biomekaniska & miljömässiga faktorer
- Fallhöjd / antal trappsteg: Större vertikalt fall → högre påverkningsenergi (kinetisk energi = mgh)
- Ythårdhet: Betong, parkett, kakel överför toppkrafter; matta, gummitrappsteg absorberar energi
- Trappgeometri: Branta steg, smala trappsteg, nosprofil påverkar falldynamik
- Påverkningsyta & kroppsorientering: Landning på sittbönor/sida distribuerar kraft över större yta; utsträckt hand (FOOSH) koncentrerar last på distala radius
Värdfaktorer
- Ålder: Benmineraldensitet minskar efter 50; sarcopeni minskar skyddande muskelmassa; långsammare skyddsreflexer
- Bens hälsa: Osteoporos, osteopeni, D-vitaminbrist, långvariga glukokortikoider
- Neuromuskulär kontroll: Balansbrist, neuropati, läkemedel (sedativa, blodtryckssänkare) försvårar fallavfångning
- Kroppsammensättning: Låg BMI = mindre mjukvavspolstring; hög BMI = större rörelsemängd
Frakturminskningsstrategier
- Handlägg på båda sidor; anti-slip trappsteg; adekvat belysning
- Träning: styrka + balansträning (Tai Chi, Otago-program)
- Benshälsa: kalcium/D-vitamin, DEXA-screening, farmakoterapi vid behov
- Läkemedelsgenomgång för att minimera fallriskmedel
- Hemmiljöutvärdering för äldre
Att förstå dessa faktorer vägledar både akut triage (vilka fall motiverar bilddiagnostik) och långsiktig prevention.
