Komplexa knäskador involverar ofta flera strukturer. Noggrann diagnos och skräddarsydd kirurgisk hantering är avgörande för att återställa stabilitet och funktion.
Viktiga skademönster
Framre korsbandsskada (ACL)
- Primärt hämmande mot anterior tibial translation och rotationsstabilitet.
- Mekanism: Icke-kontakt vridning, snitt, landning (70 %); kontakt (30 %).
- Symtom: "Klack", snabb svullnad (hemartros), instabilitet, ge after.
Yttre sidoband (LCL) / Posterolateral hörn (PLC) instabilitet
- LCL: Motverkar varus-stress; kopplar femur till fibulahuvud.
- PLC: Komplex: LCL, popliteus sena, popliteofibular ligament, arcuate ligament. Motverkar varus, extern rotation, posterior translation.
- Ofta missas; associerad med ACL/PCL-rev, peroneusnervskada.
Meniskrev
- Medial (vanligare) eller lateral. C-formad fibrokartilag — lastfördelning, chockabsorption, stabilitet, smörjning.
- Revtyper: Radiella, horisontella, hinkformade, fladder, komplexa, rot.
- Symtom: Ledlinjesmärta, mekaniska symptom (klick, låsning), erguss.
Osteokondrala skador (OCL / OCD)
- Fokal skada på ledbrosk och subkondralt ben.
- Etiologi: Trauma (skjuv/stöt), osteokondritis dissecans, avaskulär nekros.
- Symtom: Djup tuggande smärta, klick, svullnad, låsning.
Kirurgisk hantering
- Arthroskopisk (Minimalinvasiv): ACL-rekonstruktion (autograft/allograft), meniskreparation (inside-out, all-inside) vs. partiell meniscektomi, PLC-rekonstruktion, microfracture/OATS/ACI för OCL.
- Öppen: Komplex multi-band knäledsluxation, omfattande OCL som kräver osteokondralt allograft, tibial tuberkel osteotomi för justering.
Rehabilitering och återhämtning
- Fas 1 (0–2 vkr): Skydd, svullnadskontroll, ROM (CPM), quad-sets, NWB/PWB med knäskydd/kryckor.
- Fas 2 (2–6 vkr): Progressiv belastning, stängd-kedja styrka, proprioception, ergometercykel.
- Fas 3 (6–12 vkr): Styrka, uthållighet, agilitet, sportspecifika övningar.
- Fas 4 (3–6+ mnd): Återgång-till-sport kriterier: quad-symmetri >90 %, hopptest, psykologisk beredskap.
Multiband- och revisionsfall kräver förlängd skydd och långsammare progression. Engagemang för fysioterapi är starkast prediktor för utfall.
