Hjärt-kärlsystemet styrs i grunden av interna mekanismer. Externa faktorer kan dock påverka dessa mekanismer så att hjärtfrekvensen förändras eller att blodkärlen vidgas respektive dras ihop. Både under normala och stressfyllda förhållanden svarar de interna regleringsmekanismerna på signaler från andra delar av kroppen för att skapa ett lämpligt svar.
Internt regleras hjärt-kärlsystemet via tre huvudsakliga vägar: autoreglering, hormonell påverkan och nervös integration.
Autoreglering är kroppens normala sätt att hålla hjärtfrekvensen under kontroll. Om blodflödet till ett organ eller en vävnad saktas ner eller blockeras arbetar kroppen självmant med att rätta till problemet inom loppet av några minuter.
Om autoregleringen inte räcker till tar de övriga vägarna över. Hormoner utsöndras då i blodet för att åstadkomma långsiktiga förändringar i cirkulationen, exempelvis att omdirigera blod till vävnader med hög prioritet, bryta upp embolier eller stimulera bildningen av nya blodceller.
Nervsystemet och dess receptorer spelar en aktiv roll vid kortvariga förändringar i det kardiovaskulära systemet. Baroreceptorer upptäcker förändringar i trycket i artärer och vener, medan kemoreceptorer reagerar på förändringar i blodets kemi – exempelvis pH-värde och syremättnad. Samtliga interna regleringsmekanismer aktiveras alltså som svar på yttre stimuli.
Hjärt-kärlsystemet anpassar blodflödet till de vävnader som behöver det mest, beroende på den yttre situationen. Vid hög stress leder hormonutsöndring till att blodet omdirigeras till musklerna och bort från mindre akut viktiga vävnader. Baroreceptorerna i blodkärlen styr dessutom om kärlen ska vidgas eller dras ihop, beroende på vilka vävnader de försörjer.
Stressituationer kan se ut på många olika sätt. Faror, fysisk träning och sexuellt umgänge höjer exempelvis alla pulsen. I farliga situationer och under träning leds blodet mot skelettmuskulaturen och hjärtmuskeln, medan blodflödet till organ som mage och tarmar minskar.
Sömn är en annan extern faktor som påverkar hjärt-kärlfunktionen, liksom den fysiska konditionsnivån. Båda ger upphov till lägre puls, men pulsminskningen under sömn är endast tillfällig.
Sjukdom är ytterligare en faktor som påverkar regleringen av hjärt-kärlfunktionen, och hur hjärtat påverkas beror till stor del på vilken sjukdom det gäller. Sjukdomar som kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och kranskärlssjukdom ger en generellt förhöjd vilopuls och förhöjt blodtryck. Vissa arytmier kan däremot orsaka en farligt låg vilopuls. Bakterie- eller virusinfektioner kan även de leda till både akuta och långvariga förändringar i hjärt-kärlfunktionerna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online