Den supranormala perioden, som ofta förknippas med takykardi (förhöjd hjärtfrekvens), uppstår när överledningstiden i AV-noden förkortas till följd av en blockad av vagusnerven – den parasympatiska nervbanan som normalt saktar ner hjärtat. Samtidigt ökar sinusknutans frekvens, vilket gör att hjärtat slår snabbare än under vilotillstånd.
Vid denna typ av takykardi ökar hjärtmuskulaturens kontraktionskraft, ett fenomen som kallas positiv inotropi. Det innebär att varje enskild sammandragning i sig blir kraftigare än vanligt.
Trots den förbättrade kontraktiliteten blir slagvolymen – alltså den mängd blod som pumpas ut vid varje hjärtslag – mindre. Orsaken är att hjärtfrekvensen överskrider en kritisk gräns på cirka 150 slag per minut. Därmed blir fyllnadstiden för kamrarna så kort att de inte hinner fyllas ordentligt med blod mellan slagen, vilket minskar utkastningsvolymen.
Den ökning av det medelarteriella trycket som observeras beror främst på den höjda hjärtfrekvensen, snarare än på någon ökad slagvolym. Kort sagt: hjärtat slår oftare och kraftigare, men de korta diastolerna begränsar blodfyllden, vilket ger en lägre effektivitet per slag.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online