Influensa förknippas oftast med feber, hosta och muskelvärk, men många drabbas också av illamående och kräkningar. Det kan kännas förvånande, eftersom influensa i första hand är en luftvägsinfektion. Faktum är att flera samverkande mekanismer ligger bakom kräkningarna vid en influensainfektion.
Influensavirus har en förmåga att angripa epitelceller i luftvägarna, där de tränger in och förökar sig. Denna celldamages – eller snarare cellskada – leder till frisättning av inflammatoriska ämnen som cytokiner och kemokiner. Även om viruset främst drabbar luftvägarna kan den kraftiga immunreaktionen påverka hela kroppen, inklusive matsmältningssystemet.
En av de mest centrala delarna av kroppens inflammatoriska svar på influensa är frisättningen av cytokiner som interleukin-1 (IL-1), interleukin-6 (IL-6) och tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α). Dessa signalämnen kan stimulera områden i hjärnstammen, bland annat area postrema (AP) och nucleus tractus solitarius (NTS), som spelar en avgörande roll i regleringen av kräkningsreflexen. Detta är en viktig förklaring till varför en kraftig infektion kan utlösa illamående även utan direkt påverkan på magen.
Cytokinerna och andra inflammatoriska mediatorer kan även aktivera vagusnervens sensoriska nerver i tarmar och luftvägar. När dessa nervsignaler når hjärnstammen stimuleras kräkningscentrat, vilket utlöser reflexen att kräkas. Vagusnerven fungerar alltså som en kommunikationsled mellan kroppens inre organ och hjärnan – och den kan lätt aktiveras under en infektion.
Den inflammatoriska reaktionen vid influensa kan dessutom påverka balansen mellan signalsubstanser och hormoner som reglerar illamående och kräkningar, exempelvis serotonin (5-HT), dopamin (DA) och gastrin. När nivåerna av dessa ämnen förändras ökar risken för att kräkningscentrum aktiveras, vilket ytterligare bidrar till symptomen.
I vissa fall kan influensaviruset orsaka direkta skador i mag-tarmkanalen, vilket leder till illamående, kräkningar och diarré. Detta kan bero på att viruset invaderar tarmceller (enterocyter) eller att inflammatoriska ämnen irriterar tarmslemhinnan. Barn drabbas oftare av sådana mag-tarmsymtom än vuxna vid influensa.
Kräkningar kan också uppstå som en indirekt följd av andra influensasymtom, såsom hög feber, vätskebrist och elektrolytrubbningar. Feber i sig kan påverka hjärnans kräkningsscenter, medan dehydrering och saltobalanser ytterligare försvårar situationen och förstärker illamåendet.
Kort sagt beror kräkningar vid influensa på ett komplext samspel mellan viralt angrepp, kroppens inflammatoriska svar, förändringar i signalsubstanser samt direkta och sekundära effekter på mag-tarmkanalen. Att förstå dessa mekanismer hjälper till att förklara varför influensan ibland ger betydligt fler symtom än bara feber och hosta – och varför god vätsketillförsel och vila är extra viktiga under sjukdomsperioden.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online