En egentlig depressiv episod är en allvarlig störning i sinnesstämningen där en person känner sig frustrerad, hopplös, arg eller nedstämd i två veckor eller längre. Även om vem som helst kan drabbas av depression finns det flera faktorer som ökar risken. Kvinnor söker exempelvis behandling för depression tre gånger så ofta som män. Även vilken typ av arbete man har kan påverka sannolikheten att insjukna.
En rapport från oktober 2007, framtagen av Office of Applied Studies vid Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA) – en myndighet inom det amerikanska hälsodepartementet – kartlägger depressionsfrekvensen inom olika yrkeskategorier. Här är resultaten, från högsta till lägsta frekvens.
Frisörer, massörer, kosmetologer, personliga tränare och barnskötare tillhör alla yrkeskategorin personlig vård och service. Personer inom dessa yrken har den högsta frekvensen av depression: 10,8 procent rapporterar minst ett egentligt depressivt episod varje år.
Kockar, servitörer, servitriser, restaurangvärdar och snabbmatspersonal uppger en depressionsfrekvens på 10,3 procent per år – den näst högsta nivån efter personal inom personlig vård och service.
Socialarbetare, samhällsorganisatörer, terapeuter och religiöst verksamma medarbetare räknas till professionerna inom samhälls- och socialtjänster. Dessa yrken uppvisar en årlig förekomst av depression på 9,6 procent, enligt rapporten.
Läkare, sjuksköterskor, ambulanspersonal och andra yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården har en hög frekvens av depression – 9,6 procent rapporterar minst ett egentligt depressivt episod per år. Detta tillskrivs vanligtvis den höga stressnivå som arbetet medför.
Lärare, bibliotekarier, universitetslektorer och andra pedagoger har en depressionsfrekvens på 8,7 procent per år. Många pedagoger anger att känslan av att inte bli uppskattad bidrar när de hamnar i en depressiv episod.
Vaktmästare, städerskor, trädgårdsmästare, anläggningsarbetare och annan underhållspersonal rapporterar en årlig depressionsfrekvens på 7,3 procent. Generellt gäller att ju större den socioekonomiska skillnaden mellan arbetsgivare och anställd är, desto större blir risken för depression.
Personer som arbetar inom detaljhandel eller försäljning uppger en depressionsfrekvens på 6,7 procent per år. Även om jobben kanske inte är lika stressiga som vissa av de redan nämnda yrkena, betalar de ofta dåligt och erbjuder inte alltid önskvärda arbetstider.
Jurister, domare och juridiska assistenter rapporterar en årlig förekomst av depression på 6,4 procent. I de flesta fall hänger besvären samman med den förhöjda stressnivå som arbetet innebär.
Poliser, kriminalvårdare, federala agenter och livvakter räknas alla till skyddsyrkena. Trots den riskfyllda karaktären hos deras arbete rapporterar de endast en depressionsfrekvens på 4,8 procent per år.
Rörmokare, elektriker och reparationspersonal har en av de lägsta depressionsfrekvenserna bland alla yrken – endast 4,4 procent rapporterar ett egentligt depressivt episod per år.
Rapporten visar tydligt att risken för depression varierar mellan olika yrkesgrupper. Yrken med stort ansvar för andra människors välbefinnande, låga löner eller stor emotionell belastning ligger i topp, medan mer praktiskt och tekniskt orienterade yrken uppvisar betydligt lägre siffror. Oavsett yrke är det viktigt att söka hjälp om man känt sig nedstämd under en längre tid – depression går att behandla.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online