Sorgens stadier introducerades först av psykiatern Elisabeth Kübler-Ross i hennes banbrytande bok On Death and Dying (1969). Modellen, som ofta kallas Kübler-Ross-modellen, beskriver de fem stadier som människor vanligtvis går igenom när de konfronteras med en dödlig sjukdom, en plötslig tragedi eller en större förlust.
Det är viktigt att komma ihåg att sorgen är subjektiv – varje person hanterar sin sorg på sitt eget unika sätt. Stadierna behöver inte följa en fast ordning, och vissa personer kan gå tillbaka mellan olika faser. Att känna till stadierna gör det dock lättare att förstå och stötta en sörjande person.
Förnekelse fungerar som ett tillfälligt försvarsmekanism. Personens sinne kanske inte förmår ta in situationens fulla allvar och vägrar därför acceptera att det verkligen händer. När du stöttar någon i det första sorgestadiet är det viktigt att låta personen skydda sig själv mentalt. Försök inte tvinga på hen verkligheten – insikten kommer snart nog av själv.
När chocken och förnekelsen börjat lagga sig kan personen drabbas av stark ilska. Hen förstår inte varför detta händer just hen. Ilskestadiet kännetecknas av ett kraftfullt utlopp för alla känslor som byggts upp sedan beskedet om tragedin. Tyvärr hamnar ofta närstående, som inte själva drabbats lika hårt, i skottlinjen för vreden. Det bästa sättet att bemöta någon i detta stadium är att ge hen utrymme. Låt hen känna sina känslor utan omdöme, och ilskan kommer med tiden att lägga sig.
När den intensiva ilskan mattats av börjar rädslan och verklighetens tyngd göra sig påmind. Det logiska steget blir då att försöka köpa mer tid. Detta är hoppets sista stadium, präglat av en liten men enveten tro på att situationen ändå kan vändas. Ge aldrig en person i förhandlingsstadiet falskt hopp. Om någon exempelvis förlorat sitt jobb kan hen känna att hen kan förhandla sig tillbaka till sin gamla position. Istället för att stärka det falska hoppet kan du istället lyfta de positiva förändringar som jobbförlusten eventuellt kan föra med sig in i livet.
När du stöttar någon i depressionsstadiet är det viktigaste att helt enkelt finnas där. Personen har vänt sig inåt och kan känna sig överväldigande ensam. Bara din närvaro hjälper hen igenom denna fas, även om det kanske inte känns så i början. Eftersom depressionen riskerar att djupna alltmer är det viktigt att hjälpa personen att hålla sig i rörelse genom sorgen. Visa att det finns ljusare dagar framöver och uppmuntra hen varsamt ditåt.
Det sista sorgestadiet nås först när personen helt har förstått sin situation och är redo att gå vidare till nästa kapitel i livet. För en svårt sjuk person kan det innebära att färdigställa sitt testamente och hjälpa nära och kära att acceptera den kommande döden. Vid en jobbförlust kan personen känna sig redo att ta de första stegen mot en ny framtid. För den som mist en älskad människa handlar det om att våga möta en värld som förändrats för alltid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online