Enligt National Down Syndrome Congress drabbas omkring sju procent av alla personer med Downs syndrom av depression. Downs syndrom är en kromosomavvikelse som orsakar fysiska avvikelser och kognitiv nedsättning, men den psykiska hälsan hos denna grupp får ofta mindre uppmärksamhet än den borde.
Personer med Downs syndrom uttrycker inte sina känslor av depression på samma sätt som andra. Istället för att verbalisera sin oro visar sig symtomen ofta genom trötthet, tappad matlust, minskat intresse för aktiviteter som tidigare uppskattades samt humörsvängningar. Det gör det extra viktigt för omgivningen att vara uppmärksam på förändringar i beteende.
Ett vanligt misstag är att tro att personer med Downs syndrom saknar den emotionella förmågan att reagera på svåra situationer som dödsfall eller andra traumatiska händelser. Det stämmer inte – de kan absolut påverkas djupt av sådana upplevelser. Dessutom tenderar många vuxna med Downs syndrom att känna sig socialt isolerade, vilket ytterligare ökar risken för att utveckla depression.
Det finns en risk att anhöriga och vårdpersonal inte känner igen symtomen på depression hos personer med Downs syndrom. Depressiva beteenden tolkas ibland felaktigt som en naturlig del av själva syndromet, vilket kan leda till att personen aldrig får den hjälp och behandling hen behöver.
Enligt National Down Syndrome Congress är det bästa sättet att hantera depression ett förebyggande förhållningssätt. När en person med Downs syndrom känner att hen har viss kontroll över sitt eget liv minskar risken för depression. Att involvera personen i beslut kring vardagen och ge möjlighet till självbestämmande är därför avgörande.
Personer med Downs syndrom tenderar att må bättre psykiskt när deras vardag har tydlig struktur och när regelbundna aktiviteter förebygger tristess och uttråkning. Ett meningsfullt och stimulerande innehåll i tillvaron är en viktig skyddsfaktor för den psykiska hälsan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online