
Depressionens effekter på en persons vardagsliv kan vara försvagande och tenderar att förvärras över tid om tillståndet inte behandlas. Trots omfattande forskning är den exakta orsaken bakom depression fortfarande okänd. De fysiska och psykologiska komponenter som följer med symtomen har dock lagt grunden för flera olika teorier om sjukdomens ursprung.
Depression klassificeras som en affektiv störning som stör en persons känsloliv. Känslor av sorg, tappat intresse för dagliga aktiviteter, trötthet samt muskelvärk och smärtor är alla möjliga symtom på denna störning. En persons känslor, tankar och beteenden är faktorer som påverkar hur tillståndet upplevs. En teori om depression utgår vanligtvis från en eller flera av dessa faktorer för att förklara hur tillståndet utvecklas i en människas liv.
Den neurobiologiska teorin om depression identifierar specifika nervprocesser som bidrar till de symtom en person upplever. Kemiska ämnen i hjärnan som kallas neurotransmittorer ansvarar för att reglera kroppens processer. Adrenalin, dopamin och noradrenalin är de kemiska ämnen som reglerar känslor och tankeprocesser. När något av dessa ämnen hamnar i obalans kan depressionssymtom uppstå. Behandlingsmodeller baserade på denna teori använder antidepressiva läkemedel för att korrigera eventuella kemiska obalanser i hjärnan.
Psykologen Aaron T. Beck, en av 1900-talets mest inflytelserika forskare, grundade den kognitivt-beteendemässiga grenen av psykoterapi. Hans teori – Becks kognitiva depressionsteori – placerar depressionens ursprung i sinnets tankeprocesser. Personer som upplever symtom som sorg, låg självkänsla och hopplöshet plågas ofta av negativa tankemönster. Enligt denna teori fungerar tankeprocesserna som "dirigenter" för känslorna. Behandlingen fokuserar på att eliminera dessa negativa tankemönster och ersätta dem med positiva, konstruktiva sådana. När de negativa tankeprocesserna försvinner elimineras även de känslomässiga symtomen de ger upphov till.
Evolutionär psykologi studerar hur mänskliga beteenden hänger samman med artens överlevnad. En teori inom detta fält, kallad rankeorin (Rank Theory), betraktar depressionssjukdomar som en överlevnadsstrategi som skyddar de svagare medlemmarna i ett samhälle. Individer som accepterar sin lägre sociala status visar depressionssymtom som ett försvarsmekanism och som ett sätt att hantera sin situation. Eftersom symtomen är tydligt synliga i form av sorg och trötthet minskar de sannolikheten för konkurrens eller konflikter med andra, samtidigt som de bidrar till att upprätthålla den sociala jämvikten inom arten.
Malaiseteorin ser depression som ett resultat av ett överaktivt immunförsvar som angriper specifika kemiska processer i kroppen. Teorin definierar depression som ett slags sjukdomsbeteende orsakat av onormalt höga nivåer av cytokiner i systemet. Cytokiner är en klass immunoaktiva ämnen som tros ligga bakom tröttheten och muskelvärken som följer med vissa former av depression. Symtomen förvärras ytterligare av negativa tankar och känslor. Enligt malaiseteorin fungerar antidepressiva läkemedel som ett slags smärtlindrande medel som minskar antalet cytokiner i systemet – vilket förklarar varför symtomlindring uppstår.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online