Sundowners syndrom, ofta kallat sundowning, kan kopplas till tidiga stadier av Alzheimers sjukdom. Vissa beskriver tillståndet som en humörstörning, andra som en sömnrubbning. Syndromet visar sig som oro, agitation eller förvirring under sen eftermiddag och tidig kväll.
Tillståndet är svårt att behandla i sig, eftersom läkarna främst kan behandla den underliggande sjukdom som orsakar det, exempelvis Alzheimers sjukdom.
Humörsvängningarna vid sundowners syndrom kan vara kortvariga eller långvariga beroende på patienten. Snabba känslomässiga växlingar är ett tydligt tecken och kan visa sig som ilska, gråt eller oro. Nedstämdhet och depressiva tendenser under sen eftermiddag och kväll är ett annat vanligt symtom.
Många symtom är fysiska. Den oro som syndromet medför kan få patienten att vandra omkring under långa perioder. Rastlöshet är ytterligare ett symtom, oavsett om personen sitter eller står. En person med sundowners syndrom kan också gunga fram och tillbaka i en stol, även om stolen inte är en gungstol.
Ett av de mest framträdande symtomen är envishet. Personal inom äldre- och hälsovården berättar ofta att detta gör det extra svårt att bemöta äldre under sen eftermiddag och tidig kväll. Envisheten kan också leda till så kallat "skuggande" beteende, där patienten följer efter andra personer och ställer frågor gång på gång.
Personer med sundowners syndrom kan drabbas av hallucinationer och påstå att de ser saker som uppenbart inte finns där. Hallucinationerna kan leda till allvarligare symtom som paranoia eller till och med våldsamheter. Beteendet blir ologiskt och irrationellt, och personen kan rikta plötsliga utbrott mot sina nära och kära.
Personer med syndromet kan börja gömma saker helt utan uppenbar anledning. De kan också börja vandra omkring, gå vilse och tappa orienteringen. Om de tar sig bort från sina vårdare och saknar identifiering på sig kan det dessutom bli svårt att hitta dem.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online