Diabetes mellitus är en sjukdom där kroppen inte producerar eller utnyttjar hormonet insulin på rätt sätt. Det leder till att glukos ansamlas i blodet, vilket med tiden kan orsaka allvarliga komplikationer som diabetisk ketoacidos, blindhet, hjärtsjukdom, nervskador och andra bestående hälsoproblem.
Sedan insulinsprutor introducerades 1921 har diabetes utvecklats från att ha varit en livshotande sjukdom till ett välbehandlingsbart tillstånd. Idag lever de flesta patienter med diabetes ett fullt normalt och aktivt liv.
Typ 1-diabetes, som tidigare kallades ungdomsdiabetes, är en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar attackerar och förstör de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. Utan insulin ansamlas glukos i blodet, vilket skadar kroppen om tillståndet inte behandlas med syntetiskt insulin.
Vanliga behandlingsformer är insulinsprutor och insulinpumpsterapi. Obehandlad typ 1-diabetes är dödlig. Forskning pågår ständigt om alternativa behandlingar, bland annat transplantation av bukspottkörtel, transplantation av ö-celler samt användning av stamceller för att odla nya, fungerande betaceller. Utöver insulinterapi kan personer med typ 1-diabetes uppnå bättre kontroll över sjukdomen genom en noggrant planerad kost och regelbunden träning.
Typ 2-diabetes, tidigare benämnd åldersdiabetes, beror på att kroppen blir resistent mot insulin. Även om bukspottkörteln producerar hormon, kan kroppens receptorer inte utnyttja det på rätt sätt. Resultatet blir en uppbyggnad av glukos i blodet, vilket kan skada kroppen och leda till farliga komplikationer.
I sjukdomens tidiga skede kan typ 2-diabetes ofta kontrolleras enbart genom kost och motion. När sjukdomen fortskrider krävs dock ofta ytterligare behandling, exempelvis insulinsprutor eller andra receptbelagda läkemedel. Typ 2-diabetes ansågs länge vara en sjukdom som drabbade vuxna, men i takt med ökande barnfetma diagnostiseras allt fler fall även hos barn och unga.
Graviditetsdiabetes är beteckningen på tillståndet då en kvinna som inte tidigare haft diabetes utvecklar högre blodsockervärden än normalt under graviditeten. Forskarna har ännu inte identifierat någon exakt orsak, men en vanlig teori är att hormoner som bildas under graviditeten ökar kroppens resistens mot insulin.
Hos de flesta kvinnor går tillståndet att kontrollera med kost och motion, men vissa behöver insulinsprutor. Obehandlad graviditetsdiabetes kan göra att barnet växer sig onormalt stort, vilket komplicerar förlossningen. Barn till mödrar med obehandlad graviditetsdiabetes löper dessutom ökad risk för lågt blodsocker och gulsot efter födseln. Kvinnor som haft graviditetsdiabetes har också större risk att utveckla typ 2-diabetes senare i livet.
Alla tre typer av diabetes kan hanteras betydligt bättre genom regelbunden övervakning av blodglukosnivåerna hemma. Blodglukosmätare och teststickor finns att köpa på apotek och i dagligvaruhandeln.
Mätningen utförs enkelt: en teststicka förs in i mätaren, en droppe blod appliceras på stickans spets och resultatet visas inom kort – vissa mätare ger svar på under fem sekunder. Genom att dokumentera resultaten kan patienten identifiera trender och mönster i sina blodsockervärden. De flesta läkare rekommenderar att personer med diabetes mäter sitt blodsocker minst tre gånger per dag för att uppnå en så god kontroll som möjligt.
Vanliga symtom vid både typ 1- och typ 2-diabetes är kraftig törst, ökat vätskeintag, täta urinträngningar, kronisk trötthet, slöhet, suddig syn, oförklarlig viktnedgång samt klåda i underlivet.
Vid graviditetsdiabetes förekommer oftast inga märkbara symtom, varför sjukdomen i regel upptäcks genom screening under graviditeten. Den som upplever symtom som tyder på diabetes bör kontakta sin vårdcentral eller läkare så snart som möjligt för utredning och eventuell behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online